Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
universitetsstäderna och i Stockholm kan finna någorlunda kompetente föreståndare
för de teoretiska profårskurserna. Verklig vetenskaplighet och lefvande fart i
det pedagogiska studiet kan omöjligen åstadkommas, utan inrättande af
universitets-professur i ämnet. Sådan finnes äfven vid de flesta utländska universitet,
till och med i våra grannland Finland och Danmark.
Utbildandet af elementarlärare utgör också, jämte det själfständigt
vetenskapliga studiet för vetandets egen skull, en så viktig del af våra filosofiska
fakulteters uppgift, att det är en verklig orimlighet, att pedagogiken ej skall
vara upptagen bland deras läroämnen.
Men upprättades en professur i pedagogik, så borde den nödvändigt sättas
i förbindelse med ett pedagogiskt seminarium, med därtill hörande skolklasser.
Hvad trädgården är för botanices professorn, hvad laboratoriet är för kemisten
och fysikern, det är seminariet för den pedagogiske vetenskapsmannen. Där
har han sitt fält för iakttagelser och experiment, sitt material för
åskådningsundervisning och praktiska öfningar.
Och funnes en gång ett sådant pedagogiskt universitetsseminarium, så skulle
sannolikt profårskursen visa sig öfverflödig. — Vid detta seminarium, hvars
föreståndare naturligen vore professorn i pedagogik, borde såsom lektorer (och
på samma gång docenter i pedagogik) anställas två eller tre verkligt dugliga
lärarekapaciteter, hvilkas lektioner kunde erbjuda lärarekandidaterna
efterföljansvärda föredömen. Det till seminariet knutna läroverket behöfde ej omfatta de
vanliga läroverkens alla klasser, utan blott två eller tre klasser, som kunde
anses typiska för skolans olika hufvudstadier. Och de ekonomiska svårigheterna
borde därför icke blifva så afskräckande.
Liksom vid de tyska motsvarande universitetsseminarierna skulle
lärarekandidaterna bl. a. ett par gånger i veckan sammanträda till diskussion och
teoretiska öfningar. Därvid kritiserades under föreståndarens ledning de
lektioner, som kandidaterna åhört eller själfva gifvit. Därvid anfördes enskilda
pedagogiska iakttagelser, som man trodde sig hafva gjort under de praktiska
öfningarna. Värdet af dessa granskades, och befunnes iakttagelsen riktig,
antecknades den i protokollet. På så sätt samlas ett direkt ur praktiken
framlockat material för den pedagogiska teorien. Och denna skulle därigenom få
ett lif och intresse för de studerande, som på ingen annan väg står att finna.
Den blifvande läraren skulle så tidigt vänja sig att afsiktligt planlägga sin
undervisning och klokt pröfva sig fram till de medel och det framställningssätt, som
i hvarje enskildt fall visa sig ändamålsenliga.
Vi hafva den fasta förhoppningen att från ett sådant universitetsseminarium,
under ledning af rätt man, den ena generationen af unga lärare efter den andra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
