Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den af författaren efter vår tanke alltför knapphändigt afhandlade antisemitiska
riktningen i våra dagar har fullständigt bortkastat masken. Striden framstår
nu tydligen som ett raskrig. Denna skilnad får i hvarje fall ej förbises.
Ändtligen synes oss författaren i hela sin framställning, möjligen ledd af
sin motvilja mot den ortodoxa kristendomen, vara väl partisk för judarne.
Han synes glömma, att äfven här den sanningen bekräftar sig: »Det är ej
ens fel att två gräla.» Att allt det hat, som under årtusenden (vi tänka här
äfven på tiden före Jerusalems fall) drabbat judarne, skulle vara alldeles
oförtjänt, vore en historisk vidunderlighet. Äfven judarne hafva haft och hafva
sina stora fel, och däri ligger nog till god del anledningen till hatet och
förföljelserna. Först deras starka tendens till isolering[1]. Snikenhet är visst ej
ett särskildt utmärkande drag hös juden, snarare tvärtom efter hvad hans ofta
storartade nit för välgörenhet och mæcenatisk verksamhet visa, men han har fått
det ryktet om sig, därföre att han är hänsynslös — efter regeln — och
därföre, att denna hänsynslöshet i följd af det yrke, hvartill han länge varit
hänvisad, företrädesvis yttrat sig på det ekonomiska området[2].
Ännu ett ord. Författaren säger, att de blandade äktenskapen undvikas
och att deras olämplighet erkännes. Hvad det första angår, så hafva vi i vår
föregående artikel genom statistiska fakta sökt tvärtom visa deras stigande
frekvens, åtminstone i vårt land, hvilken stigning inom några få generationer måste
hafva med sig, att de nu här bosatta judiska släkterna spårlöst försvinna. Hvad
deras »erkända» olämplighet angår, så får den stå för författarens räkning.
Aposteriori och med utgångspunkt från enskilda fall kunna vi naturligtvis ej
diskutera frågan utan att träda den personliga grannlagenheten allt för nära. Men
att amalgameringen af det judiska elementet är önskvärd, lär ingen tänkande
fördomsfri människa förneka. Och verksammare medel gifves ej än
»consangvinitas». Härvid hålla vi fast, och häri vida mer än i riksdagars dekreter om
judars rättigheter m. m. se vi judefrågans slutliga lösning.
L. H. Å.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
