Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40 8
ÄNNU EN GÅNG POLEMIK OM VÅR TID.
Jag liksom Ni Önskar en själfständigare ställning för den svenska arbetaren och
instämmer af fullt hjärta i er klagan Öfver bristen på praktisk riktning vid
skolungdomens undervisning och brist på ideal riktning i
universitetsbildningen.
Men har Ni varit fullt rättvis, då Per Trygg anklagas för att servera
själf belåtenhetens sömndryck? Har han icke tvärtom bjudit på fyra de mest
uppskakande skildringar af nutidens förfall, fast han sökt bevisa, att
anklagelserna i vissa fall varit missriktade? Ni tror, att hans försvar för vår tid »väckt
anklang», såsom smickrande själf belåtenheten; han tror, att er filippik skördat
mer bifall. Det är så uppiggande att höra talas illa om sin nästa.
Af ofvanstående synes, att mitt sätt att uppfatta de sidor af nutidslifvet,
Ni granskat och dömt, i det närmaste öfverensstämmer med ert. Men
tidsandan är komplicerad och har äfven andra faser än dem, Ni framhållit.
Strömningar finnas i nutiden, hvilka enligt min uppfattning ingifva stora
förhoppningar for framtiden. leke alla samhällets lager äro angripna af dådlös
indifferentism, det egentliga folket har aldrig varit så vaket som nu. Så länge själfva
kärnan af nationen, så länge de djupa lederna ej blifvit angripna af andlig
förlamning, så länge dessa symptom egentligen framträda inom högre klasser,
så länge finnes ännu hopp om nationens tillfrisknande och hälsa. Att
handlingskraften och lifaktigheten hos folket ofta framträdt än yrvaket och ovist,
än Öfvermodigt och själfviskt, är alltför sannt; men stundom och i sina mest
storartade uppenbarelser bär rörelsen hos oss en idealistisk prägel.
Detta påstående skall sannolikt på vissa håll, där man identifierar
arbetare och socialist, väcka liflig motsägelse. Högre klasser stå oftast främmande
för, stundom fientliga mot de religiösa strömningar, som lifva arbetsklassen till
stora uppoffringar. Öfverklassen skänker vanligtvis föga uppmärksamhet, stöd
och samverkan åt underklassens sträfvanden att bekämpa samhällets mest
för-därfliga laster, dryckenskapen och osedligheten. Den nation är ej
genomför-därfvad, som visar så varm religiositet och så mycken kraft i bemödandena
att reagera mot sina invärtes sjukdomar som den svenska. Vissa klasser hafva
måhända dömt sig själfva till undergång, men nationen som ett helt betraktad
är ej inslumrad i dödsbådande sömn.
Thomas Otrygg klagar öfver, att ingen numera kan upptaga »en
Svedelius’ och Wikners fallna mantlar». Finnes då verkligen ingen ? — Säg, hvarför
få stora och ädla män icke mottaga mer erkännande, medan de lefva, en
smula af den rökelse, som tändes på deras grafvar? En grym Ödets lek, som,
för att hålla oss till ofvannämnda exempel, förde Wikner till död i landsflykt.
Hvarför äro människor i allmänhet så blinda för de lysande sidorna hos sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
