Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
376
’ SVENSK FILOSOFI.
ning af nervsystemet, som deras fäder ådragit sig under det nutida jäktande
kulturlifvet? Gå icke en del smittosamma sjukdomar i arf, och är det rimligt,
att antaga att den som först inom släkten händelsevis smittades af denna sjukdom
redan framför andra haft fröet till den medfödt ?
Naturligen är det icke vår mening att härmed bestrida den allt sedan
Leibnitz’ dagar allmänt erkända sanningen, att ali utveckling sker inifrån och
består i på förhand gifna anlags utveckling. I den sanningen äro äfven de
förvärfvade egenskaperna medfödda; ett anlag eller en möjlighet till dem måste
ligga i varelsen redan före deras aktuella framträdande. Det är icke härom
meningsskillnaden rör sig. Utan frågan är blott den: får det medfödda anlaget
någon större benägenhet att aktualiseras hos ättlingen, därigenom att det vunnit
en högre utbildning hos fadern eller modern? Det är detta, som Weissmann
nekar, men vi på grund af alla sannolikhetsskäl öch erfarenhetsrön hålla för
troligt, trots Weissmanns argument.
Hvarför de förvärfda egenskapernas öfverförande genom arf skulle vara
étt större mysterium, än de icke förvärfdas, inse vi icke. Och Weissmanns
försök att förklara t. ex. mullvadens blindhet genom det af Darwin så kallade
»naturliga! urvalet» i st. för genom den vanliga teorien, att ett organ, som ej
brukas, så småningom blir rudimentärt, synes oss allt för konstladt för att vara
sannolikt.
Men om vi sålunda stå i hög grad tviflande inför Weissmanns teori, så
göra vi det äfven inför de filosofiska konsekvenser, som förf. ur den tror sig
kunna utdraga, förutsatt att teorien själf vore tillförlitlig.
Förf. påstår, att konsekvent måste Darwin förneka alla slumrande anlag
i naturen och förklara allt genom yttre inflytelser. Hvarför så? Oss synes äfven
Darwin kunna adoptera den Leibnitz’ska anlagsteorien. Ja, vi finna hans teori
egentligen hållbar endast, om han det gör; ty hvarur annars förklara de
variationer, hvilka äro hela teoriens grundförutsättning?
Om Weissmanns teori återigen påstår förf., att den konsekvent skulle
leda därtill, att hvarje individ såsom sådan måste af evighet vara preformerad,
så att det redan i urplasmat fanns en tendens att ur sig utveckla just detta
individuella väsen. Oss förefaller förbindelsen emellan denna lära och
Weissmanns ärftlighetsteori mycket lös. Snarare tyckes oss den Weissmannska
uppfattningen tendera därhän, att ärftligheten intet har att göra med det
individuella hos oss. Enligt hans åsikt, kan ju jag icke hafva ärft af mina föräldrar
alis något annat, än hvad desse i sin ordning ärft af sina, och så ända upp
till människosläktets första urfäder. Ali individualitet reduceras ju då tillbaka
till resultatet af omgifningarnas hämmande inflytelser, som hållit vissa af de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
