Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
374
’ SVENSK FILOSOFI.
sitt uttryck i hans öfvertygelse, då denna verkligen är en personlig
öfvertygelse. — Öfvertygelsen kan vara riktig eller oriktig, hvilket betyder: uttryck
för högre eller lägre ståndpunkt. Men orätt handlar blott den, som sviker sin
öfvertygelse.
I den meningen gifves det sålunda en allmängiltig moral, att i moralen
finnes en allmängiltig sida. Moralens kraf äro uttryck för det högre inom
människan, för hennes sanna väsen. Och det fordras alltid af henne, att hon följer
detta sitt högre väsendes maning, gör hvad detta fordrar.
Men just detta »hvad» kan vara mycket olika på olika ståndpunkter af
mänsklig utveckling. I abstrakta satser kunna därför dessa fordringar ej förstås.
Alla abstrakta sederegler tåla undantag för individuella fall.
Så långt förfis tankegång (förutom en af honom inflickad kritik af
utilitarismen, hvilken synes oss något löst förbunden med- det hela), ]hufvudsak är
nog förfis åsikt oemotsäglig. Men påståendet om abstrakta sedebuds omöjlighet
såsom allmängiltiga hade åtminstone tarfvat en närmare utredning. Några
abstrakta bud kunna ju otvifvelaktigt uppställas. Förf. förfäktar ju själf ett
sådant i satsen, att man alltid bör följa sin personliga öfvertygelse. Och flera
sådana torde otvifvelaktigt på abstraktionens väg kunna härledas ur det
sedliga medvetandet.
Månne ej skillnaden mellan de ohållbara och de hållbara moralreglerna
ligger på ett annat håll än i de förras abstrakthet? Det personliga lifvet är
visserligen konkret och kan ej uttömmas i några som helst abstraktioner, men kunna
därför ej konstanta abstrakta bestämningar däri ingå ? — Oss synes felet hos de
flesta moralregler vara det, att i dem hänsyn ej tagas till den verkligt moraliska
synpunkten, nämligen afsikten, utan blott till den mer eller mindre yttre
handlingen. Därför gälla ej sådana bud som de flesta i dekälogen undantagslöst.
Men inrym i regeln hänsyn till afsikten, sä äro allmängiltiga abstrakta normalbud
icke omöjliga. Ett exempel hafva vi redan anfört, förfis egen princip. Flera
skulle lätt kunna formuleras. T. ex. behandla det sinnliga eller opersonliga hos.
dig alltid såsom blott medel eller organ, aldrig såsom själfändamål. Och
— behandla andra personer aldrig såsom blott medel, utan därjämte alltid
såsom själfändamål.
Vi inse ej, huru utan ett sådant medgifvande en vetenskaplig morallära
skulle få något innehåll. — Att inga moralregler kunna vara till fyllest såsom
ledande våra handlingar i det enskilda fallet, är härmed naturligen ej
förnekadt. Det ligger i alla reglers natur såsom abstrakta. Subsumptionen måste
ytterst vägledas af den moraliska känslan, äf samvetet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
