Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
teater-r*evy.
347
marterande utveckling, afbrott som blott gifva »Galgenfrist». Man har sagt,
att herr Gründer ej vore fin nog i rollen, detta måtte komma sig af
svenskarnes öfverdrifna beundra^ för allt utländskt, men alla italienare äro väl ej
markiser, och den där advokaten i en italiensk småstad, som haft ett litet
uppträde med ett par officerare på en bal, men absolut ej vill duellera, skäll
just vara litet bracka.
Herr Fredrikson sade en gång i ett proverb en kvick replik som lät så:
»Lifvet handlar för det första om pengar, för det andra om kärlek, för det
tredje om — pengar». Det samma kunde han nu säga om det stycke, som
erbjudit honom hans senaste triumfroll, och han kunde tillägga, att det ej är så
mycket med kärleken däri heller, åtminstone intet nytt eller originelt, det är
pengar, pengar och åter pengar, som man talar om i Blumenthals »Dubbelspel».
Men penningen är ju det moderna lifvets förnämsta vehikel, så för den skuld
kunde ju »Dubbelspel» vara en intressant och slående samtidsmålning. Men
det är »Dubbelspel» icke. Jag inbiliar mig, att ett dylikt dramas fabrikation
tillgår på ungefär följande sätt. (Förarbetena, som bestå i att skaffa sig scenisk
teknik och i att studera en oerhörd massa franska-komedier, hoppar jag Öfver).
Förf. hittar först på en pikant titel, som ej säger eller betyder något, som ej
behöfver utsäga något om det stycke, han ämnar skrifva, men som kan definieras
på ett ganska långsökt sätt inne i pjesen. Vidare har förf. vanligen på lager
en stor del mödosamt uttänkta men ganska lyckade kvickheter och uddiga
repliker, han skrifver nu en dialog, i hvilken han kan få användning för dessa,
så bildar han sig några personer, som skola föra denna dialog, en ruinerad
grefve, en rik mjölnare, en kvick men oförskämd betjänt, en borgerlig men
fin och spirituell arftagerska. Den näbbiga ingenuen och hennes något flabbige
tillbedjare bör det ej hafva kostat honom mycket hufvudbry att »dikta». Så
gäller det att få någon sorts handling att sysselsätta dem med, detta kräfver
en älskare, och för resten få reverser, vexlar, depositionsbevis, aktie-bolag,
taxeringar, hästaffärer o. d. sörja. Och så ligger dramat färdigt. Men kan
det nu finnas något skäl att öfversatta och spela ett dylikt misch-masch? Ja ur
ekonomisk synpunkt kan teatern hafva skäl därtill, ty det är ett roligt och
underhållande stycke, som drager folk; publiken tycker om att se de spelande
röra sig i fina salonger (på vår scen mycket fina salonger) och hora dem tala
om många hundra tusen märk. Ur konstnärlig synpunkt kan det vara skäl
nog, att herr Fredrikson får tillfälle att göra en roll så fint, så roligt, som
sedan länge blott han kan det, och så genomfördt, så beherskade med så
mycken verklig karakteristik, som han måhända ej gjort på många år, mer än
möjligen i »Margot». Fru Dorschs roll i detta nya stycke spelas af fru Rund-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
