Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
teater-r*evy.
341
egna artister, bland hvilka flere visat sig mäktiga af god dramatisk aktion och,
hvad nästan ännu vigtigare är, godt tal på scenen.
På det sättet skulle nu de dagar, då herr Ödmann och fruarne Östberg
och Edling m. fl. behöfva hvila- sig, några dramatiska verk, som kräfva den
stora ramen, helst sådana, som böra beledsagas af orkestermusik och balett,
komma till uppförande. Det återstår nu att se, om vederbörande kunna
undvika en frestelse, för hvilken mången fallit, nämligen att gå utom den
ursprungliga planens ram, vare sig genom öfverflödiga eller olämpliga engagement eller
genom att välja stycken, som ej »höra dit».
Början har i det afseendet varit god. Den har omfattat tvänne
skådespel; ursprungligen skrifna som tillfällighetsstycken för att illustrera högförnäma
personers förmälning, i olika land och på mycket olika tid, hafva båda på
grund af egna förtjänster och författarnes lysande namn blifvit klassiska och
fått en förträfflig bundsförvandt i en vacker, stämningsfull musik. En repris
af den odödliga »Midsommarnattsdrömmen», som i våras gafs med så stor
framgång, var ju själfskrifven. Jag hade då tillfälle att uttala mig om detta
stycke å k. operan; från dess för hösten nya uppsättning har jag endast att
anteckna, att Helenas svåra roll, som lätt löper fara att verka litet löjligt, nu
kommit i händerna på en konstnärinna, hvars fina urskiljning, sanna känsla
och grundliga studier lyckligt undvika denna fara. Men den grekiska kostymen
kan ej fröken Zetterberg sätta på sig och bära upp, härutinnan är fru Dorsch
fortfarande oupphunnen mästarinna, i synnerhet var Helenas hårklädsel oriktig.
Herr Holmquist spelade Spole, men hade då ännu ej börjat infria de löften,
jag ofvan tagit mig friheten att antydningsvis afgifva å hans vägnar. Framför
allt brast memoreringen mera än någonsin, och det är här farligare än i herr
Holmquists föregående repertoar. Det är tacksammare för skådespelaren att
genom ex-tempore repliker ersätta, hvad han ej kommer ihåg, i Hodells drama
än i Shakespeares, i synnerhet när rollen och stycket äro så populära, att
åskådaren sitter där med ett pinsamt behof af att — sufflera! Men äfven
- frånsedt denna svaghet, visade herr Holmquists Spole mera osäkerhet och
intetsägande tomrum, än man haft skäl att vänta. En detalj var mycket
lyckad: när Pyramus dragit »blodigt barsk barbarisk klinga och borrat bladet
i sin bara barm» vänder Spole sig åt sidan och ser på de höga
herrskapen med en triumferande blick, soni ville han säga: »hvad ger Ni mig
för det där?» —
Och så kom Heibergs »Elfjungfrun». För min del fann jag äfven detta
val af stycke lyckadt. Låt oss ej vara förnäma och skylla styckets kolossala
framgång i’ Köpenhamn uteslutande därpå, att en af dess personer heter Kristian
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
