Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Betraktar man denna tabell, finner man ingen svårighet att af den
draga konklusionerna. De i vårt land bofasta judiska släkterna äro stadda
i en stark, nästan med hvarje år tilltagande amalgameringsprocess med
landets öfriga befolkning. Går allt som det nu lofvar, skall Sveriges folk
om tvenne generationer eller högst fyra ej bland dessa släkter räkna
några judar mer. Någon Semitisk fråga har vårt folk visserligen under
sådana förhållanden ej anledning att uppställa, åtminstone ej med hänsyn
till dessa släkter.
Några långa resonemanger rörände denna sak äro ej af nöden, ty
fakta tala mer än ord. De blandade äktenskapens antal växer nästan
oafbrutet och öfverstiger redan nu betydligt de rent judiskas. De flesta
judar och judinnor, som nu gifta sig, göra det med kristna och barnen
af dessa äktenskap må nu uppfostras i hvilken religion som hälst —
såsom judar komma de aldrig att känna sig.
Af ett visst intresse är frågan, på hvilket sätt amalgameringen skett
och fortfarande sker. I ögonen fallande är det faktiska förhållande, att
äktenskap mellan judisk man och kristen kvinna de första åren voro vida
frekventare än de i motsatt riktning. Under den första femårsperioden
hörde de senare till de yttersta sällsyntheter och blott under en
femårsperiod (den tredje) hafva de, ehuru obetydligt, höjt sig öfver antalet af
äktenskap mellan jude och kristen kvinna. Måhända förtjänar detta
förhållande en viss uppmärksamhet. Det visar måhända — hälst om
uppmärksamhet fästes vid den judiska kvinnans större beroende af familjens
öfverhufvud, att fördomen mot amalgameringen bland judarne varit
starkare och kunnat mer göra sig gällande än fallet varit bland den
inhemska, åtminstone till namnet kristna befolkningen i vårt land. Ett mindre
samhällselement strider för sitt lif, det må man ej förtycka det. Det har
ej dukat under för förföljelserna. Men striden blir ojämn, när helt andra
faktorer än våldet börja lägga sitt svärd i vågskålen. Utrotningen får
då ej längre den förhatliga karakteren af förintande. Den får den
mildaste och äfven för nationalkänslan mindre stötande af sammansmältning.
Den mindre talrika nationen försvinner ej därigenom för den större.
Fastmer får den gifva senare generationer arfvet af sina egenskaper. Och
ett sådant arf af det judiska folket skall vårt folk visserligen icke beklaga.
Något af judisk uthållighet, af judisk seghet, behöfver Sveriges folk, om
det skall lösa sina stora världshistoriska uppgifter. Hvarje droppe blod
i dess ådror, som stärker sådana tendenser, de må nu vara hur
obetydliga som hälst, bör det ej beklaga.
Så mycket om saken i dess nuvarande läge. Men i detta fall som
i så många andra hafva vi skäl att taga hänsyn till vår östra granne;
och glömma vi att göra detta, så torde vi ej undgå beskyllningen att
hafva »gjort upp räkningen utan värden». Hänsynslöst förföljer
Rysslands folk de där bosatta ryska och polska judarne. En utvandring i
massa till vårt land inom en ej aflägsen framtid torde man kunna motse.
De här bofasta judarne vålla vårt folk intet ondt, de rekrytera tvärtom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
