Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»vreden häröfver har förmörkat de sista dagarne af det gamla året för vår
stackars Palm».
* *
*
Med 1840-talets sista år inträder det nordiska romarlifvet i ett nytt skede.
De politiska stormarna trängde sig in i den fridsamma Tiberdalen.
Konstnärerna arbetade mycket litet denna tid, men hade desto mera att se och
reflektera öfver. Det fanns bland svenskarne de, som funno dessa år mera
intressanta än någon tid, de förut upplefvat — »litet emellan voro vi
visserligen utsatta för bomber och flyttade från det ena stället till det andra» —
men för andra af de arbetshågade var lugnet stördt och månad gick efter
månad utan resultat.
Man var tvungen att tjänstgöra i borgargardet — »Guardia civica di
Roma», 10,000 man starkt, stiftadt före Pio IX:s flykt med uppgift att
uppehålla ordningen i staden — att posta med musköt på axeln och att lyda
reglementet. Bland borgargardisterna voro »signor Egron Luigi», signor
Plagemann och Palm. Den sistnämnde var ifrig republikan, daterade vid denna tid
sina bref »republiken Rom», undertecknade »G. W. Palm, citadero Romano»,
var ohöflig mot fransmännen, som bröto in i landet för att återföra »påfve,
jesuiter och inkvisition». »Nu stå gallerna på Monte Mario, just där vi en
gång i november spiste en god middag» — skrifver han den 1 juni 1849 till
Molin. — »Där ha de ställt upp sina belägringsbatterier midt för romarnes
näsa, är det ej impertinent?»
Plagemann skref in sig i republikanska gardets mobila afdelning, som
förbundit sig att, om så behöfdes, deltaga i stadens försvar. Han steg i
graderna till sergeant, men hans deltagande i striden var knappast annat än passivt.
Han och hans kompani voro hufvudsakligast upptagna af att bevaka de
vatikanska trädgårdarne och ingångarne till palatset med dess muséer. Om Palm
säger traditionen, att han som en tapper artillerist skjutit med kanon på
fransmännen, och en sägen har till och med att förkunna, att han — något döf
som han var — ej hört reträttsignalen, utan blifvit stående lugn vid sin kanon
långt efter sedan vapenkamraterna begifvit sig därifrån.
Men trots de gång på gång i biografier och i pressen upprepade
historierna om hans krigardater, förnekade Palm själf, att han deltagit i striden.
Talade man därom till honom, blef svaret: »Det är en lögn — jag var
inskrifven såsom nationalgardist, men jag tjänstgjorde aldrig.» —
Den svenska kolonien glesnar emellertid, till och med »de gamle» se
sig om efter en annan uppehållsort. Lundgren har redan rest till Spanien,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Feb 20 23:16:58 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1891/0299.html
