- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Första årgången. 1891 /
286

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

2 82

ROMERSKA DAGAR PÅ 1 S 4 O-TALET.

skönhet», återkommer, mer eller mindre varieradt, i landsmännens bref. Man
förargar sig särskildt åt deras okunnighet. På Sergels tid hade de resande
varit »mer eller mindre amatörer, men då de lämnat Italien äro de äfven så
litet konnesörer som förut». Nu äro de endast »punddryga», och det finns bland
dem individer, som ej skämmas att fråga, om Hadrianus varit kardinal eller
romersk prins.

Någon allmän årlig utställning förekom ej, på den grund, sades det, »att
skolorna äro hvarandra för mycket olika och att tyskar och fransoser ej kunna
trifvas tillsammans med sina arbeten». — Smärre utställningàr höllos i en lokal
vid piazza del Popolo.

* *

*



Lugnet är den egenskap, som mer än alla andra utmärker lifvet i Rom.
Lugnet låg i luften och skänkte ro och jämvikt at arbetet. Man lefde i lä af
de stormar, som blåste öfver Europa, de moderna tankarna trängde ej hit, man
visste ej, om det jäste hos folken eller om mingångar gräfdes och kulor
stöptes. Ingen tänkte på revolutioner eller konstitutioner, utan endast på »roligare
saker».

Staden förblir sig lik år efter år. Den, som kommer dit efter långa tiders
frånvaro, känner igen allt. Åsnor, tuppar och hönor, käringar och folk, allt
är sig likt. Till och med sophögarna tyckas orörda.

Den kunde verka söfvande, denna stillsamma ro. Redan på denna tid
hörs en och annan röst yttra" sig om det skadliga för ungdomen att gräfva ned
sig där ibland grafvarna, afskild från hemlandet och hvad mera är utan
förbindelse med den värld som lefver. »Rom» — sade Södermark — »är ett
förträffligt ställe, men kan blifva farligt för dem, som ej af naturen ega mycken
spänstighet och arbetsförmåga.»

Det behöfdes det befruktande samlifvet mellan själfulle män af olika
folkslag och olika åsikter för att motväga stillaståendet. Många af de gamle
romarne lefde helt och hållet i sina tankars och drömmars värld. Det skönas
öfversteprest, Thorvaldsen, var den mest barnsligt bortkomne och mest
tankspridda af dem alla.

Se här ett prof på hur pass praktisk den store konstnären var. Det är
Egron Lundgren, som antecknat det samma:

»Prof. Byström i världen hade en historia om huru gamle Thorvaldsen
en dag kom till honom i Rom och klagade Öfver, att han hade mera
penningar i klingande mynt än han trodde vara säkert, hvarföre Byström hjälpte
honom att ordentligt sätta in dem 1 Torlonias bank. Många år efter skickade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:16:58 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1891/0294.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free