Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ROMERSKA DAGAR PÅ 1 840-TALET.
283
tecknade modellstudier, som figurtaflorna hopsättas och målas. Med ledning
af små studielappar från sommarfärderna komponerar landskapsmålaren sina
utsikter från Napolis stränder, från Tivoli, Arrizzia och de andra småstäderna
i Campagnan. Naturen är visserligen så tjusande, att det knapt lönar sig att
omkomponera den. »Men» — resonnera tidens landsskapsmålare — »sällan
förenar sig dock allt på en punkt, som fordras till en tafla.»
Man lefver i naturförskönandets tid, då
umålaren korrigerade käckt,
hvad ej vår herre gjort korrekt" —
och målaren ansågs sakna fantasi, om han ej kunde förbättra naturen enligt
de fastslagna skönhetsreglerna.
Det romerska landskapet med dess stora, rena linier lockar målaren till
att underskatta färgen för teckningen, att se naturen mindre måleriskt än
plastiskt.
Rom är också plastikens stad, det är skulpturen, som herskar där, äfven
på måleriets område. »Färgen är tvungen att tiga», då bildhuggarne orda om
formen, om gruppering och drapering, och målaren löper fara att krossas
under marmorblocken.
I Paris hade Géricault, Delacroix, Decamps och flera längesedan fört in
i måleriet lif och lidelse och våldsamma färger. På landskapets område förde
Jules Dupré den intimt personliga naturuppfattningens talan. I Frankrike ej
blott tecknade och kolorerade man, utan målade. I Rom fanns som alltid en
fransk koloni, hvars sträfvan riktades mot en klar, bestämd, kraftig teckning
och som sökte en enkel, liflig färg, som sökte förena det plastiska måleriet
men en verkligt pittoresk uppfattning. Leopold Robert hade gifvit det
italienska folklifsmåleriet en stor stil, en liflig kolorit, men denna kolorit var
likväl fortfarande underordnad grupperingens harmoni och teckningens renhet och
adel. Att måla en tafla endast och allenast för att få fram motivets
färgverkan kom ej i fråga. Och lika litet tänkte man på att gifva uttryck åt sina
modellers individuella karaktär. Det var en helt allmän karaktäristik af typen,
man gaf, då man målade sina romantiserade fiskargossar, idylliskt herdelif,
munkar, pilgrimer, banditer, blomsterbindande flickor. —
Voro försöken att gifva konstnärligt uttryck i en stor stil åt det italienska
folkets lif karakteriserande för Leopold Robert och hans efterföljare, så var
känslo- och tankemåleriet den tyska skolans område.
I Rom intogo Nazarenerna en bemärkt plats. Isidorobröderna — de
första, som förstått att uppskatta innebörden i de tyske medeltidsmålarnes konst
— arbetade på att skapa en kyrklig konst, som verkligen var from, och detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
