Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 82
ROMERSKA DAGAR PÅ 1 S 4 O-TALET.
rococo, de resande alla pudrade, till och med ögonbrynen. Vår närsynte och
lärde professor från Jena, som först hjälptes ner, håller på att stupa i diket,
glasögonen liksom tillmurade med dam, och vår vän skulptören från
Wolfen-büttel kan icke räta ut benen på en lång stund, så trångt hade det varit inne
i vagnen, där en milanesisk modehandlerska nödvändigt skulle ha rum för sin
knähund och en stor bur med en caccadora. Resan hade ändå varit
»wunder-schön» och alla äro förtjusta att känna sig så nära Rom, alma mäter!» —
För den nykomna är allting nytt utom kamraternas glada ansikten, deras
röster, deras muntra skratt. Hur vinet smakar i osterians berså med halmtaket
öfver och orangeblommornas mandeldoft i den starka vårluften!
Och utsikten! Rom ligger där i dalen med de snötäckta höjderna rundt
omkring. Tibern blänker fram mellan träden. Solen gassar från den
mjölk-hvita himlen, målar skimrande silfverdagrar på de hundra kyrkokupolerna och
glödgar Albanerbergen och Sabinerbergen, där småstäderna blixtra och lysa
som hvita diamanter pä de brunröda sluttningarna.
En skål för hemmet och en skål för Rom, för kamratskapet från flydda
dagar och för den tid som väntar! Arm i arm framåt, in genom den gamla,
klumpiga porten, Öfver Tiberbron med dess vittrade Johannes Döparen och dess
af väder och vind illa medfarne Kristusbild — och vägen fram, förbi
landthus och trädgårdar, förbi åsnor, smedjor, verkstäder, fattigmanshus med högar
af små barn, hundar, kattor, tuppar och hönor, förbi Villa Borghese och in
genom Porta del Popolo.
»Det ligger» — fortsätter Egron Lundgren — »som ett solsken öfver många
erinringar från sådana inträden i Rom; det var där man kände sig kommen
till det gemensamma fäderneslandet, blifva omfamnad af sin närmaste släkt och
bjuden liksom på storkalas i en lustgård, som icke har sin like. leke
underligt om sådant kunde lifva inbillningskraften till och med hos de sömnigaste
nordbor.»
/
Vid hotel Cesari mellan doganan och Corso återsåg man diligensen, som
rullat före vandrarne in till staden. Man blef visiterad »och skinnad» i
tullkammaren. Man är framme vid sin resas mål, i »världens och de sköna
konsternas hufvudstad, det eviga Roma», som man skrifver i almanackan, då man
kommer i ro och ritar ett kors för den märkliga dagen. Och det händer, att
man i dagboken tillägger ett ord om att resans andra mål — det att blifva
en stor konstnär — ej synes så visst numera, som då man satt hemma och
drömde och byggde luftslott vid skymningsbrasan, medan vintersnön hvirflade
utanför.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
