Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
271 italienskt familjelif.
flera års äktenskap, föräldrar till två förtjusande barn; det hela var en riktig
liten idyll, som tre gamla, hans faster, hennes morfar och en gammal
tjänarinna, solade sig med att sitta och iakttaga. I ett annat hus, där frun var
änka, var den gamla icke ens hennes egen, utan hennes aflidne mans (första)
svärmor. Han hade nämligen varit gift två gånger, första gången, då han
själf ännu var skrifvare på en advokat-byrå, med en ganska enkel flicka. Den
gamla var en anspråkslös liten gumma, som förr lagat maten, nu egentligen
gick i vägen, ty hon såg illa och var darrhändt. Hon sof i samma rum som
husjungfrun, då där ej fanns annan plats, men behandlades med ali aktning
och kallades af barnen (i andra giftet) för »nonna».
* *
*
Huru ingås då giftermål i Italien? Där som här finnas olika vägar.till
målet. En väg är kärlekens. Två giftasvuxna, hvilka träffas på balerna under
karnavalen eller under villeggiaturan i Oktober, eller hvilka kanske rentaf
tillhöra samma kvällskrets, fatta tycke för hvarandra — och säga det kanske
eller kanske icke i ord. Frieriet blir en annan fråga. Han anförtror sig åt
far eller mor och får deras samtycke genast, om hon och hennes hemgift äro
kända och gillade. En af dem går raka vägen till flickans far eller mor, och
saken är klar utan alla dessa vidlyftiga underhandlingar, som förr ansågos
oundgängliga äfven mellan bekanta familjer. Det var ju icke heller två individer
som gifte sig, utan två hus som slöto förbund.
Det är en väg. Den är likväl icke alltid så jämn och solig, som jag
här ofvan beskrifvit den. Tvärtom är det just den, som ger upphof till
tragedierna, om de ungas val icke godkännes af föräldrarna, eller om de
respektive fäderna omöjligt kunna komma öfverens i någon viktig punkt, och saken
»går upp i rök» utan miskund för de känslor, som man tillåtit att knoppas.
En annan, mycket vanlig väg är snarlik den mest bekanta franska, d. v. s.
det är föräldrarna, hans eller hennes, som taga initiativet och börja se sig
om efter ett lämpligt parti för honom eller henne, när de tycka tiden är inne.
De unga tillspörjas dock mera, än vid strängt korrekta franska
äktenskapsfördrag. Och om allt går väl, föregås giftermålet af en officiel förlofning, då de
kalla hvarandra för du, få brefväxla och råkas något. Alla underhandlingar
ledas och afslutas genom tredje eller fjärde man — och kunna äfven afbrytas,
om något kommer i vägen. Ett intressant fall var följande:
En änkefru ville ha en hustru åt sin ende son och utsåg Adele C., en
rik föräldralös flicka. Adele var trettio år, uppfostrad af utländska
guvernanter och van att sköta sig själf; men frun gick likväl ej till henne själf, utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Feb 20 23:16:58 2024
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1891/0279.html
