Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
literära notiser.
255
friare tillåtas pröfva sina anlag i samhällslifvet. Tyvärr finnas i vår tid vissa
sociala förhållanden — elier missförhållanden — som nog tvinga till ett sådant
medgifvande åt kvinnoemancipationen. S-e<
Öfversättningsliteratur. Snart sagdt förr än vi vågat hoppas,
uppfylldes den förhoppning, vi i ett föregående häfte uttalade, att löjtnant
Tersmeden skulle ytterligare iaförlifva med vår svenska literatur ryska skrifter af
framstående rang. Åter föreligger en mycket intressant publikation, fluten ur samma
penna som »Den blinde’musikern». »Skogen susar» och andra berättelser är
dess titel.
Vill man sätta sig in i Rysslands, särskildt Lillrysslands egendomliga, djupt
stämningsfulla folklif, hvars egendomliga lokalton ingen mer abstrakt skildring,
vore den än en aldrig så väl, ja, mästerligt affattad resebeskrifning, kan fullt
troget återgifva, så bör man ej försumma att gemomläsa denna lilla
novellsamling. Hvarje rad, hvarje ord, kunde vi nästan säga, försätter oss in i en värld,
— en natur och ett folklif, som för oss, västerns barn, äro nästan fullständigt
främmande. Och dock, det är det egendomliga med Rysslands literära alster,
att de ovillkorligen rycka oss med sig in i denna fördolda värld, så att vi
känna oss lefva med Rysslands folk just i dess förhållanden. Detta skall
ej * jäfvas af någon, som tagit kännedom om ett eller annat arbete, sådant
som detta.
Men, vi tillägga, det lifvet är ej ett lyckligt lif. Det ligger något
oerhördt tryckt, något obeskrifligen vemodigt Öfver det hela. Den, som
genomläser en eller par af dessa berättelser, skall ovillkorligen förnimma detta intryck.
De bli den gamla sagan om ett folk, bundet i slafveriets bojor — med allt
hvad däraf följer, äfven i inre afseende, af andjig förkrympthet, af nöd och
elände. Det suckar i Rysslands skogar — hvarefter sucka de? Efter frihet,
icke i första hand politisk, den må vara villkoret — eller följden, det blir en
annan sak, men framför allt efter social och andlig frihet. Man har, säkerligen
med ali rätt, sagt, att germanernas styrka och svaghet ligger i deras känsla för
individuellt oberoende, slavernas i deras lika utpräglade känsla af samhörighet.
Splittring å ena, individuell ©själfständighet å den andra sidan blifva
medaljernas afvigsidor. ^ Men hvilka lefva lyckligast, hvilka hafva mer uträttat för
mänsklighetens. framåtskridande ?
Framtiden, säger man, tillhör slavema, men för att lösa dennas uppgifter
måste de vara förenade, och Ryssland allena kan gifva denna enhet. Ryssland
är despotiskt styrdt f. n., men äfven det kan få sin frihet. Ja, men själfva
denna frihet. Den slaviska rasen förnekar nog ej sitt folklynne i andra politiska
former, lika så litet som den romanska gjorde det under världseröfraren i
frihetens mantel. Slavismens välde blefve despotismens.
• Men Sverge har sin dryga andel i- slavismens framryckande mot väster.
Måhända ligger någon sanning däri, att man till vår nationalhjältes minne
egentligen borde sjunga »framåt, I moskoviter». Både hans egen lifsgärning och
hans namn, när det tid efter annan kallats ur grafven, ha åtminstone haft —
och det hvarje gång — något sådant till följd. Denna skuld är det Sverges
plikt att så vidt möjligt söka försona.
Men huru än härmed må förhålla sig, och hur väl vi än böra värna om
vår själfständighet och om den germanska folkstammens, ingenting hindrar oss
att skänka vår varma sympati åt Rysslands folk och att med ifver tillegna oss
skildringar af dess folklif, så varmt sympatiska som den, som gifvit anledning
till dessa betraktelser.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
