Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
240
GENOM SKUGGOR.
fjortonåriga tvillingar, som just stodo färdiga att säga godnatt, och hviskade
med återhållen häftighet: •
— Kom, flickor, skola vi plåga »henne» en stund, följ nu bara med mig,
och sätt er bredvid mig, ska’ n.i få se! —
De bägge flickorna nickade betydelsefullt och följde därefter Gabrieile,
förtjusta — både åt att få göra ali förtret åt »henne». — de kallade aldrig sin
styfmor annat än »hon» och »henne» — och åt att ha befunnits värdiga att
intrigera tillsammans med »Bellan», som i allt var deras mönster och föresyn.
Gabrielle drog dem med sig bort till det hörn, där grefvinnan och pastorn
sutto, grefvinnan i soffan och pastorn på en stol bredvid henne. Här satte sig
nu de tre flickorna; Gabrielle, som kände sig på osäker mark, tog en bok
från bordet och bläddrade däri, men Mimmi och Ebba, hvilka önskade förtjäna
Gabrielles gillande, stirrade så störande och ogrannlaga de kunde på
styfmodern och pastorn. •
Grefvinnan upphörde ögonblickligen med samtalet, som förts i hviskande
ton, och vände .sig hastigt mot småflickorna.
—- Nej, mina kära barn, — sade hon, och hennes ansträngningar att
inför pastorn dölja den otålighet hon kände dref ett sötsurt leende upp på
hennes smala, långa läppar, — nu är tiden for er inne att gå och lägga er, —
klockan är öfver tio, säg nu godnatt och gå in till er! Jag är alltid så
angelägen om att barnen skola komma tidigt till hvila, — fortfor hon vänd till
pastorn, — jag tror, att för unga flickor i uppväxtåldern är det mycket
skadligt att vara sent uppe om kvällarne. —
— Utan tvifvel, — svarade pastorn bekräftande. — Jag tror för öfrigt,
att det i alla åldrar är skadligt, — tillade han med en undertryckt suck.
»Småflickorna» reste sig upp och sneglade på Gabrielle, liksom
hoppades de, att hon skulle komma dem till hjälp. Men Gabrielle läste så ifrigt i
sin bok, som om hon hvarken sett eller hört hvad som tilldrog sig omkring
henne, och småflickorna vågade icke annat än lyda; de nego således för
pastorn, underkastande sig att styfmoderns läppar snuddade vid deras kinder,
och skyndade sig därefter springande ut ur salongen.
Då Mimmi och Ebba försvunnit, blef det några sekunders tystnad.
Gabrielle såg fortfarande envist ned i sin bok, grefvinnans ansikte mörknade mer
och mer, och pastorn började undra, om han ej skulle begagna sig af detta
afbrott för att säga godnatt, — -fortsättningen på den fattiga familjens historia
kunde han ju få höra en annan gång.
Men grefvinnan gaf icke så Jätt vika.
■—■ Min kära Gabrielle, — sade hon torrt, — du ser sannerligen så klen
och trött ut, att du, fastän du är ur uppväxtåren, gjorde klokt i att följa
»småflickornas» exempel. Den här vintern med allt nattvak har tagit bort ali din
fraicheur, du är så blek och mager, att jag är riktigt orolig för dig. —
— Ja, fröken Gabrielle ser klen ut, — sade pastorn med en ton
af’vänligt deltagande och betraktade med ett vemodigt leende det fina, bleka
ansiktet, som trots de nitton åren redan såg tärdt ut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
