- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Första årgången. 1891 /
226

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

22Ö

NÅGRA ORD I LATINFRÅGAN.

dag den upptäckten, att läraren själf en gång varit ung. Denna tilldragelse
kallar man renässansen. Djupt var det intryck, detta gjorde på lärjungen,
men skolan lemnade han ej därför. Tvärtom, bandet, som fäste honom vid
läraren, blef innerligare än någonsin. Skolgången fortsattes och det med mer
lust och glädje än förr, den gör det i mycket ännu, om än litet mer
motvilligt än förr, ty lärjungen börjar allt mer känna sig stå på egen botten. Han
emanciperar sig nu allt mer, men huru hastigt denna emancipation bör fortgå,
blir en annan fråga.

Romarespråket har fö* den västerländska bidningen i det stora hela varit
nyckeln till antikens. Dennas djupare källådror, Hellas’ språk och kultur hafva
väl, särskildt under vissa tider, utöfvat ett mäktigt äfven omedelbart inflytande,
men i stort sedt har romarvärlden varit den moderna världens lärare — allt af
lätt förstådda skäl. Hvart tiden syftar, är ej svårt att förstå. Om några
mansåldrar kommer latinet att till den allmänna bildningen intaga samma ställning
som nu sanskrit och hebreiska. — Det blir ett objekt för specialstudier,
antingen omedelbart eller medelbart för vissa vetenskapliga specialfack. Så visa
tidens tecken oförtydbart. Hvarje förändring i gällande bestämmelser i slika
fall medför, att latinet mister en bit af sitt område — demarkationslinien
hopdrages allt mer.. Man behöfver ej vara profet för att se, hvart det går.

Skall man beklaga denna sak eller glädja sig åt densamma? Vare
härmed huru som hälst — vi tro, det är klokast att böja sig för själfva faktum.
Lärjungen emanciperar sig, det är tydligt, och man får finna sig däri. En i
viss mån annan fråga blir, hvad nutidens människor härvid hafva att göra.
Hvilken ställning böra vi intaga till frågan, efterkommande må sedan sköta
sina angelägenheter bäst de kunna? Hvad betydelse har latinet för den högre
bildningen i vår tid?

Det har efter vårt förmenande ännu en tvåfaldig betydelse. Den ena är
den kulturhistoriska, den andra den språkligt-pedagogiska.

Det har sin kulturhistoriska betydelse. För teologiska, juridiska och
humanistiska studier torde någorlunda lätthet att reda sig med en latinsk text
näppeligen utan mycken svårighet kunna undvaras, därest dessa studier skola
bedrifvas med något större grundlighet och själfständighet. Den romerska
bildningen har allt för genomgående bestämt dessa bildningsområden, och en så
betydande del af äldre källor är på detta språk affattad, att det f. n. måste
blifva en oerhörd svårighet att med dem komma till rätta utan insikter i latinska
språket. Särskilda specialiteter t. ex. i den nyare historien, filosofiens nyaste
historia, vissa grenar af germansk filologi m. m. kunna väl härifrån undantagas,
men undantagen upphäfva ej regeln, och enligt denna måste man af en hvar»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:16:58 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1891/0234.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free