Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men de goda egenskaper, som kunna påvisas t. ex. i styckena »Storm»,
»Den underbara harpan», »Tjufskytten», »Sankt Staffan» och »Fru Venus, en
Walpurgisnattsdröm», de skymmas och upphäfvas genom en hel mängd betänkliga
saker. Det låter ju riktigt vackert, när författaren börjar så här —
"I nordens skogar Sankt Staffan red,
slog gudar och altare sönder;
vid älf som skummig mot hafvet stred
han döpte styfsinta bönder."
"För Staffan stammade skamsen bön,
blott ovana näfvar kröktes,
som sträfvat och släpat att vinna sin lön
långt innan hans hjälp försöktes.
Mot honom veknade mången blick,
som hårdnat i lifskarga tider,
ty Staffan medlarekallet fick
i de lågas torftiga-strider."
"Han bjuder till fotsteg handen stark,
och stödd på hans skuldror breda,
hon svingar sig lätt och säkert i mark. —
Då blicka de andra sneda"
"Nu är den slut och Rowleys vålnad dör
som jag af arsenik. Den stackarn svultit
tillräckligt länge nu. Svälten och snillet!
Sången och ekot! En förträfflig värld!"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
