Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
200
MARSCHER OCH ANDRA TRUPPFÖRFLYTTNINGAR. 20 I
sakar, utan framkallas i, minst lika hög grad af en del andra
omständigheter.
En liten truppafdelning, som väljer sin tid, sin marschhastighet, sina
rastställen o. s. v., tillryggalägger utan svårighet en ganska lång
vägsträcka. Annorlunda förhåller sig dock saken, när truppstyrkan ökas.
Kolonnerna växa nu till miltal i djup, och för att undgå olägenheten af
allt för stort djup, måste man låta styrkan dela sig i flera kolonner. Då
dessa för att icke utsätta sig att blifva enskildt slagna icke få allt för
mycket aflägsnas från hvarandra, beror sålunda den bekvämlighet, med
hvilken marschen kan anordnas, på vägnätets rikedom, och mången
gång-nödgas man för delningens skull använda ganska dåliga vägar. Ju mera
truppantalet växer inom hvarje enskild kolonn, desto svårare blir
marschen, ty dels måste trupperna uppbryta allt senare, ju längre bort de
befinna sig i kolonnen, och desto senare komma de också fram till
målet, dels besvära truppafdelningar^ hvarandra genom att fortplanta hvarje
töjning eller stockning, som kan inträffa på något ställe, och i synnerhet
är detta fallet, om artilleri- eller fordonsafdelningar äro instuckna i ko-,
lönnen, hvilket sällan kan undvikas, om vägen är smal, backig eller
förstörd, eller om några oförutsedda hinder möta. Att med segervissa
trupper verkställa marschen en sval sommar- eller höstdag på af lätt regn
fuktade vägar, sedan truppen hvilat ut i goda kvarter och blifvit väl
förplägad, är något helt annat än att med uttröttade, modlösa trupper släpa
sig fram på dammiga vägar öfver öppna slätter, utsatta för en brännande
sol, eller på af höstblöta förstörda, smala och backiga vägar, sedan man
tillbragt natten i trånga, dåliga kvarter eller på en genomblöt
bivuak-plats, efter att hafva erhållit högst knapphändig föda, och i en beklädnad,,
som med möda hänger tillsamman. .
Enda möjligheten att kunna fördraga marschernas pröfningar är att
söka i truppernas beskaffenhet, i deras marschförmåga. Denna senare
beror naturligtvis på den utbildning i marsch, som. kommit dem till del,
och genom hvars ändamålsenliga bedrifvande de naturligtvis kunna högst
betydligt marschera upp sig. Men denna marschutbildning kräfver tid,
ty den måste fortgå med stegring af väglängd och belastning, under
olika förhållanden och äfven i stora truppstyrkor, och den måste vara
så grundlig, att soldaten har känning däraf ännu, då han efter flerårig
borgerlig verksamhet vid krigsutbrott drages in i ledet och utan att
synnerligen mycket hunnit upplifva sina gamla minnen sändes ut att med
ränseln på ryggen och geväret på axeln marschera mot fienden. Den
personliga färdigheten är en sak, den inre dugligheten en annan, och
marschförmågan beror dock vida mera på den senare än på den förra,,
ty det är denna inre duglighet, känslan af krigare- och
medborgareplig-ten, som hindrar soldaten att, om än alldeles uppgifven af trötthet, kasta
sig ned på den inbjudande dikeskanten, och denna inre duglighet
för-värfvas endast under en tjänstgöring, så lång, att soldaten under den
samma hinner lefva sig in i sitt kall.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
