Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
x 68 EN RESA FRÅN TEHERAN TILL KASCHGAR.
-dervischer lefva på grafvens bekostnad. Den gyllne kupolen med sina
smäckra minareter är synlig vidt och bredt, men inom ett visst afstånd få
inga orena nalkas, och blott de rättroende få gå dit in för att kyssa de
silfverstänger, som omgifva den heliga imamens grafplats. De spärrade
ställena kallas »bäst», och innanför dem är hvarje brottsling fri från hämd.
leke ens schajien har rättighet att skada en brottsling, som tagit sin
tillflykt till denna asyl, och blodshämd och straff äro här vanmäktiga.
Därför bo också en mängd skurkar och bofvar inom grafvens råmärken, som
omsluta ett helt kvarter.
I Mesched finnas tvänne andra märkliga grafvar. Den ena reser sig
öfver den berömda kalifen Harun-al-Raschids stoft, den andra öfver
världs-eröfraren Nadir Schah.
Hela Mescheds betydelse beror naturligtvis på grafven, och det stora
flertalet af dess invånare äro också prester, pilgrimer och därvischer, som
vimla på gatorna och betrakta en kristen med sneda ögon. Ett ganska
egendomligt slag af resande, som till ett antal af 10,000 årligen anlända
till Mesched, äro de fromme dödes multnande kroppar, som med
likkaravanerna föras dit för att enligt sin i lifstiden uttalade önskan begrafvas i
Imam Rizas närhet. Ibland inträffar det, att ända till 40 à 50 likkaravaner
-anlända på en enda dag. De begrafvas på ett mycket summariskt och
ytligt sätt å de ändlösa begrafningsplatserna, som öfverallt omgifva
Mesched och äfven upptaga stora ytor inom stadsmurarna. Under resan ser
man nästan aldrig dylika karavaner, emedan de på grund af den olidliga
stank, de sprida omkring sig, äro förbjudna att färdas å karavanvägarna.
Från Mesched red jag på 4 dagar upp till den ryska transkaspiska
järnvägen vid stationen Kachka. Härvid passerades byarne Rizun, Marisch
och Chakistär. De äro till skydd mot turkmenerna byggda på kullar och
försvaras af fort och fästningar. Man passerar nästan hela tidén genom
en smal korridor i bergskedjorna, hvilkas betydligaste kam heter
Hasrätt-Mesjid, där passet är 2,350 m. högt. Till höger ligger den starka
naturliga bergsfästningen Kelat-i-Nadir och på andra sidan ryska gränsen
Chei-vabad, en fästning, som uppbyggdes af Nadir-Schah på ett eröfringståg
mot Khiva. Man måste ha särskild tillåtelse för att få passera ryska
gränsen, och jag hade redan i Teheran på telegrafisk väg erhållit en sådan
från chefen för asiatiska departementet, exc. Zinovieff.
Den knappa tiden tillåter mig icke att behandla Transkaspien och
Turkestan så utförligt, som dessa intressanta länder skulle förtjena. Den
145 sv. mil långa järnvägen, från Usun Ada till Samarkand, general
Annenkoffs mästerverk, har öppnat hela Centralasien för det ryska
inflytandet och är så väl i strategiskt som kommersiellt hänseende af "orimlig
betydelse. 3,000 vaggoner och 126 lokomotiver äro dess material, och
tjenstemännen äro idel officerare och soldater. De underkufvade folken
i Centralasien Jyekas befinna sig utmärkt väl under det ryska herraväldet,
och säkert är, att de hafva vunnit ofantligt därpå. Till och med de förr
så rof lystna och vilda turkmenerna hafva nu utbytt sitt kringirrande röf-
Svensk Tidskrift. S, 6. 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
