Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
147 HVARDAGSLIFVET I DE ITALIENSKA STÄDERNA.
behag anropar den förbigående och halft skämtande, halft deltagande
ställer honom inför sin domstol.
Det är visserligen sannt, att ramen utvidgats något sedan Dantes
dagar. Äfven Siena har ju haft sin efterblomstring af roccoco-lyx,
koketteri och utveckladt sällskapslif under 1700-talet, hvilken lemnat minnen,
äfven den, i stadens utseende. Bland dessa främst den eleganta,
enastående, frittliggande Lizza-promenaden, anlagd på en gammal exercisplats
ofvanpå stadsmurarne vid foten af citadellet. Äfven Siena har sin défilé
af vagnar, som om sommarkvällarna stå i ring på musik-rundeln, medan
damerna taga emot från vagnarna och endast genom sin tillgänglighet
skilja sig från adelsdamerna i Roma.
Men större delen, äfven bland de förnäma, gå ännu till fots. De
trånga, släta gatorna, där endast sällan ett åkdon tvingar de gående att
söka skydd utefter husväggarna eller in i de öppna boddörrarna, dessa
hemtrefliga gator äro lifliga nu som förr. Det gamla har assimilerat det
nyare och båda tillsammans äro skådeplatsen för ett fullständigt sällskapslif
xute, hvartill nordiska länder icke hafva något motstycke; ledigare, rikare
på omväxling än världsstädernas »corso», intimare, inrymmande flera
möjligheter, än badorternas promenad-timme eller kotterilif på »la plage» eller
societets-husens verandor; viktigare än bägge för de deltagande. När jag
först kom dit ned och hörde dem tala, trodde jag, att detta »ute» som så
ofta förekom, betydde ute i sällskapslifvet och icke blott ute på
promenad. Jag hörde unga lefnadsglada fruar beklagas för att männens
oresonliga svartsjuka eller okloka försumlighet hindrade dem från att komma
tillräckligt ut, och de värsta följder förespås af detta beteende; jag hörde
somliga mödrar klandras för att de af lättja voro för litet ute med sina flickor,
som voro unga och glada, stackars barn, och måste längta efter att se
litet af lifvet; andra mödrar fördömas för att de glömde sitt ansvar för
sina egna intressen, ville spela unga och omges af beundrare, när de
hade fullvuxna döttrar, som kräfde både tillsyn och vänlig omtanke, så
att man i tid sökte ut åt dem ett lämpligt parti. Småningom fann jag,
att allt detta gällde den dagliga promenaden. Senare, när vi, min
omgifning och jag, hunnit den punkt i förtrolighet, då detta öppenhjärtliga
folk framlägger i dagen både egna och andras innersta lifshistorier, fick
jag höra, att denna dagliga promenad kunde vara en likaså god ram, som
någon balsalong, till tragedier och komedier, uppträden och situationer.
Det var längs Via Cavour, som den kände rouén dagligen med sina blickar
förföljde den unga änkan, hvilken han icke ens kände personligen, tills
hennes väninna och dagliga sällskap klagade för hennes vänner, desse
antastade honom, han förklarade: »Så tar jag henne till hustru, om det
är bara det, som det är fråga om». Hon svarade ja — och de blefvo
ett mönsterpar. Det är på Lizza eller i gathörnen, där fruarne prata i
klunga, som dessa små flammor mellan ynglingar och flickor tändas och
underhållas, hvilka vanligen till slut icke förbränna annat än —
biljettpapper. Det var under musikaftnarne på J^izza, som han lät henne förstå,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
