- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Första årgången. 1891 /
127

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

LITERÄRA NOTISER.

127

het och tillgänglighet för alla troende, om också denna grundsats i tillämpnin-.
gen har lidit åtskilligt afbräck.

Rysslands kyrkliga utveckling i kommande dagar beror helt och hållet på
dess kulturframsteg för Öfrigt De separatistiska sekterna torde i och för sig
knappast förete några lofvande nya uppslag, men de förbereda jordmånen för
ett närmande till vesterlandets friare och rikare utbildade kyrkosamfund. Det
lär väl vara något förmätet att med herr Stadling hoppas därpå, att »den nästa
stora religiösa väckelsens våg, som kommer att utöfva något väsentligt
inflytande på den europeiska utvecklingen, sannolikt kommer att uppstå i Ryssland»
(sid. 167). leke ens grefve Tolstoj framstår för den lugnare betraktelsen såsom
den väldige och djupt själfständige profet, hvartill hans beundrare vilja göra
honom. Hans egendomliga läror påminna i själfva verket* rätt mycket om
det gamla Österlandets kätterier, som säkerligen hafva spelat ut sin roll. Men
det är redan mycket, om ryssarne utan anspråk på att reformera hela världen
själfva efter hand kunna ledas in på den allmänna kristendomens breda
strömfåra. ’ H-e.

*



Vår novell-literatur har på sista tiden riktats med flera nya arbeten,
Det mest betydande af dessa är onekligen Oscar Le v er t ins »Lifvets
fiender» (Stockholm, Alb. Bonnier 1891. Kr. 2), en psykologisk studie af huru
en idealt anlagd ung författare, tillhörande den s. k. moderna riktningen, går
under i hopplöshet, förföljelsemani och vansinne under den reaktion, som enligt
författarens åsikt på de senaste åren brutit in i vårt-land på alla
kulturområden. Skildringen häraf må i afseende på flera psykologiska detaljer vara
riktig, men hufvudpersonen förefaller åtminstone oss alltför tom och kraftlös för
att väcka verkligt intresse. Vi få visserligen veta, att han hyser de mest
frisinnade åsikter och kämpar för dem; men innehållet i dessa åsikter framställes
ej så, att det värmer äfven oss, utan antydes blott i abstrakta uttryck.
Striderna mellan partierna omtalas, men skildras icke. Härtill kommer, att någon
verklig själsutveckling ej försiggår hos hufvudpersonen, utan är han redan
sinnessjuk, då han införes på scenen, och vi få blott vara vittne till den ömkliga
själfupplösningen hos en intelligens utan karaktärstyrka. Likaså tilltalas vi alis
icke af den världsåskådning, på hvilken boken hvilar — en modern epikureism,
som kan äga ett visst ästetiskt behag, då den tillämpas t. ex. af Verner von
Heidenstam med lifsglad njutningslystnad, men som förlorar äfven denna slöja
öfver sin inre tomhet, då den såsom här slår öfver i känslosamt svårmod. Med
bokens titel tyckes förf. mena, att alla partistrider, ali äflan och kamp här på
jorden äro »lifvets fiender», och att man rätt och slätt bör slå . sig i ro,
göra dagen* för sig så dräglig som möjligt: snart kommer natten, döden, då
allt är slut. Denna världsuppfattning är kraftlös och tröstlös, äfven då den
förmildras af medlidandets veka känslor. Och långt mera än i en ärlig kamp
för ideala mål se vi däri en »lifvets fiende». Dessa anmärkningar mot boken
såsom helt göra oss ej blinda för dess detaljförtjänster. Dess stil är i
allmänhet konstnärligt utmejslad, med färgrika, fint nyanserade ord. Flera bifigurer
äro ypperligt och tilltalande tecknade, särskildt de kvinliga. Och framför allt
är skildringen mättad af en lyrik, som gifver finkänsliga uttryck åt skiftningarna
i de uppträdande personernas känslolif och särskildt afspeglar de olika
stämningar, som kunna hvila öfver Sveriges sköna hufvudstad i olika dagrar.

Anna Wahlenbergs nya skiss-samling, »Stora barn och små»
(Stockholm? Alb. Bonnier 1891. Kr. 2.25) utmärker sig för samma förtjänster, som
författarinnans föregående alster, vaken blick för verkligheten, godt lynne i
uppfattningen och humoristisk kvickhet och frisk naturlighet i skildringen. Ingen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:16:58 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1891/0135.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free