Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
REAKTION MOT REPRESENTATIONSSYSTEMET.
* 11
eller kunglig makt och värdighet, har äfven under årens lopp utvidgats
i någon mån.
Det har emellertid lyckats den schweiziska förbundsrepubliken ännu
bättre än den stora nordamerikanska att begränsa folkrepresentationens
inflytande till förmån för folkviljans, liksom den äfven hållit sig fri från
en parlamentarism sådan som den, hvilken framträder i flera stater i det
västra Europa. Detta kan hufvudsakligen tillskrifvas det för Schweiz
egendomliga referendum. Från och med revolutionsåret 1848 agiterades för
dess införande i de kantoner, hvilka ha representativ lagstiftning, d. v. s.
alla undantagandes Uri, Glarus, de bägge Wallis och de bägge Appenzell,
och det genomdrefs i samtliga dessa utom i Freiburg. Det finns tvänne
slag af referendum, nämligen det obligatoriska, enligt hvilket lagförslagen
måste underställas folkomröstning, och det fakultativa, på grund hvaraf
de kunna bli föremål för en sådan, nämligen på ett visst antal
röstberättigades begäran. Belåtenheten med denna det rena folkväldets tillämpning
inom en eljes modern statsförfattning var så stark och allmän, att man
snart fordrade den äfven för själfva Edsförbundets lagstiftningsfrågor och
särskildt för dem, som äro af grundlagsnatur. Så infördes referendum I
den schweiziska grundlagen 1874, och det i den form, hvari den ännu
förekommer där.
Ett förslag till grundlagsändring, som godkänts af
förbundsförsamlingens bägge afdelningar — nationalrådet och ständerrådet — eller af den
ena af dessa, eller som förordats af femtiotusen röstberättigade medborgare,
underställes det schweiziska folket. Antages det af valmännens och
kantonernas flertal, så införes i första’fallet det i konstitutionen, men i de
bägge andra väljes ny förbundsförsamling, och först efter att ha godkähts
af denna och åter hu passerat folkomröstningens klippskär, erhåller det
laga kraft. Andra lagförslag kunna också hänskjutas till de
röstberättigade medborgarne efter att ha antagits af förbundsförsamlingen, om detta
fordras af trettiotusen valmän. Detta fakultativa’referendum har
emellertid användts så sparsamt, att af de nittionio lagförslag, som hade gått
igenom under perioden 1874—84 blott sjutton underställts folkomröstning.
I de flesta kantonerna är referendum obligatoriskt, äfven då det ej gäller
grundlagsfrågor.
Emot referendum har anmärkts, att man borde kunna förutsätta
mera bildning och säkrare omdöme hos folkrepresentanterna än hos
valmännen, äfvensom att en lagstiftande församling, hvars beslut kunna
häf-vas, ej eger så stort anseende som den, med hvilken detta icke är
förhållandet, samt att fördenskull dess förhandlingar ej skola utmärka sig
genom synnerlig energi, liflighet eller sakrikhet. Men däremot har å
andra sidan anförts, att det är af vikt för folkrepresentationen att genom
ett sådant vädjande lära känna den allmänna uppfattningen af frågan, och
det i synnerhet som i händelse folket ej är moget för en reform eller är
misstroget eller ovilligt stämdt mot densamma, de väntade goda följderna
däraf sannolikt uteblifva och möjligen en olycksdiger reaktion uppstår.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
