Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Enstaka fläckar och områden äro ännu orörda: vissa monumentala platser
från både romarnes och påfvarnes tid; några af de gammalkristliga idyllerna
på kullarne och ganska mycket af det världsliga påfvedömets nu så
stämningsfulla palatsprakt och af de pittoreska upptäckter man kan göra bland den:
undangömda gårdar, där sopor ligga i vrårna, pepparträd stå i stora krukor
nedanför antikerna i nischerna och slingerväxterna hänga i festoner framför
loggia-öppningarne; freskomålade fasader vid sneda små torg; härliga
renässansfasader där man väntar dem minst.
Men for att komma dit och dän, måste man gå förbi desto mer
plågsamma skådespel af hänsynslös modernisering. För hvarje dag tränger det
smaklösa, prisbilliga nya mer näsvist inpå lifvet af det praktfulla, vördiga gamla.
Där finns icke en fri plats eller en mer omfattande öfverblick, som är fridlyst.
Hvilken äldre Roma-resande minns ej utsikten fran Monte Pincio, i sin
underbara förening af stad och land?
Nåväl, Prati di Castello, ängarne kring borgen, som gåfvo så mycket af
egendomlig landtlighet och ödslighetens majestät åt utsikten från Pincio och
från Vatikanen —; Prati di Castello äro nu till större delen täckta med
byggmästarhus, som gå utmanande ända framemot Vatikanen. På den för sin
enslighet mångbesjungna vägen till Monte Testaccio har det symmetriska moderna
Ghetto slagit sig ned; på Monte Celio bygges; som fond till Colosseum stå
enstaka hus med järnbalkonger och brandmurar upp mot himlens »oändliga blå».
Grupper af ståtliga byggnader vid Lateranen — förr så imponerande i sin
isolering — äro inbäddade i sexvåningshus. Två af de vackraste villorna äro
försvunna, husblock och gator ersätta nu steneksalléerna och springbrunnarne.
Nere i staden undanskaffas hus, utvidgas, uppgräfvas och omläggas gator;
en hel sida af kapitolinska kullen rifves och omplaneras för att förbereda detta
monument åt Vittorio Emmanuele. Tibern kajlägges, och det ena
akvarellmotivet efter det andra får vika för plank, skräphögar och provisoriska broar.
Det mesta af allt detta är därtill ännu ofärdigt, trasigt och därföre i dubbel
måtto en ögonpina för den svärmiske fornälskaren — för att ej tala om
arkeologernas enstämmiga klagomål öfver allt det oersättliga gamla, som gått
ohjälpligen förloradt och fått stryka på foten för ömheten för
byggnadsspekulatörernas intressen.
Det har väl icke uteslutande varit spekulatörernas intressen, som därvid
tillgodogjorts. — — Man kunde väl icke gärna begära, att hela den nya
befolkning, som från och med den 20:de September 1870 strömmade till Roma,
skulle slå läger i ruinerna!
Vidare har icke allt i moderniseringsarbetena varit att klandra; tvärt om:
den skall vara fanatisk älskare af det gamla, som vågar högt erkänna, att han
beklagar rifningen af Ghetto. Arbetena längs Tibern voro icke blott
nödvändiga — utan lofva äfven att bli storslagna och monumentalt värdiga. Som
ett föredöme för gatuanläggning i gamla arkitektoniskt värdefulla kvarter kan
man nära nog anse Corso Vittorio Emmanuele, hvilken från Piazza di Venezia
svänger fram till Ponte S:t Angelo; bred, ljus och befriande, mellan
kyrkofasader och palats. Längs själfva kammen af Gianicolo, dominerande hela
Roma, har man anlagt en promenad, hvars gräsmattor och springbrunnar,
buskgrupper och marmorbänkar verka dubbelt eleganta däruppe på den fria
höjden. Det nya kvarteret Ludovisi borde kanske aldrig ha kommit till —
men tyckes emellertid visa, att man gått till verket med insikt om terrängens
värde och vikten af att här bjuda det bästa möjliga moderna.
I sammanhang härmed må ock påminnas om det storslagna Bonghiska
förslaget att förvandla allt det värdefullaste i »Roma antica», det klassiska
Roma till en enda stor »Passegiata Storica», en historisk park, där gräfningar
kunna pågå obehindrade och det redan framdragna ligga inbäddadt i grönska.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
