Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det moderna Italien
sådant det ter sig för turisten.
»Farmors idealland» — som Verner v. Heidenstam kallar det — det
soliga, sorglösa Italien, där lifvet stod still som i en vaken dröm, eller rann
muntert bort vid mandoliners klang; den fridlysta värld, som för farmor och
mormor hägrade som en säker fristad undan alla det nordiska lifvets dimmor
och grubbel — finnes ej mera; det är ett faktum.
Den, som nu kommer till Italien — om vintern — skall nog finna mera
sanning i samme Verner v. Heidenstams anmärkningar om de disillusioner och
spruckna, fuktfläckiga marmorpalats, den snufva och grå himmel, som vänta
oss därnere, än i de gamla glödande skildringarne.
Men att därföre ge honom rätt i påståendet, att »Italien är ett
fullkomligt uttömdt ämne» — vore att draga ut konsekvenserna för långt. Turisternas
Italien är — kanske — ett uttömdt ämne; »farmors idealland» — som i
grunden icke var annat än ett kolossalt lefvande sceneri till en högromantisk opera
— är det bestämdt. Men tänk, om man skulle anse italienarnes Italien värd
en smula uppmärksamhet? Talangfulla öfversättare och öfversättarinnor ha
resonnerat så och genom sina öfverflyttningar till svenska verkligen också lyckats
väcka ett visst intresse för den unga italienska literaturen.
Men detta intresse har underligt nog icke framkallat någon härtill
svarande nyfikenhet på lifvet och lifsåskådningen i våra dagars Italien. Den ena
efter den andra kommer hem från en resa till »den hesperiska halfön» med
lika tvärsäkra, men oklara och förvrängda föreställningar om italienarne, som
de hade, innan de reste ut. Det är visserligen sannt, att mängden af dessa
resande blott söka skuggan af det, som varit, och därföre äro utan sinne för
det lif som lefves ikring dem, — — — som alla som söka skuggor. Deras
obekantskap med detta lif, väcker heller ingen undran. Men det som förefaller
oförklarligt är, att så många modernt intresserade och i andra fall vakna resande
kunna resa i Italien — ja, vistas där länge — och ändå komma hem med de
vanliga godtköpspåståendena om »italienaren» på läpparne. Låt vara att han
reser för att studera konst eller historia, på lediga stunder kunde han likväl
öppna ögonen för — verkligheten. Konststudiet skulle allraminst fara illa däraf.
— — — Gåtan synes löst, vår man kommer dit ned och ser, huru allt
det, som bär det nyas prägel i städernas förändrade utseende, i det offentliga
lifvet, i smaken och uppträdandet hos denna stora medelklass, som nu tränger
sig fram; huru allt det som träder i dagen af det moderna lifvet på den för
främlingen så dyrbara gamla jorden bär liksom ofärdighetens och smaklöshetens
hallstämpel.
Man tänke blott på de städer, som blifvit de resande kärast — Venezia,
Firenze och Roma! — I andra städer kan det moderna tyckas på sin plats.
I Milano t. ex. Kontrasten mellan dess prunkande ståt och hela det vördiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Feb 20 23:16:58 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1891/0092.html
