Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sådana statsrättsliga frågors behandling för att denna oundgängliga
revision skulle hafva kunnat komma till stånd. Finnarne åter hade goda skäl
att frukta en undersökning, som kunde rubba den af dem åsyftade
kontinuiteten i deras konstitutionella utveckling, och de måste föredraga att
åt en framtida praxis öfverlemna de kvarstående oklarheternas stilla
utjämning. I själfva verket utbildades också ett styrelsesätt, som trots alla
mindre slitningar och med alla sina afvikelser från den svenska
grundlagstillämpningen likväl förskaffade den finska autonomien ett slags erkänd
häfd Alexander II:s landtdagsordning satte liksom kronan å verket, och
den finska parlamentarismen kände sig för hvarje år, som gick, allt
tryggare i sin förvärfvade maktställning. Men en annan sak är, om en
grundlagsrevision, som nu påyrkas från ryskt håll, kan afböjas med hänvisning
till Alexander I:s högst sväfvande »kejsarord». I hvarje händelse förringas
icke därigenom finnarnes moraliska rätt att få lefva under en inhemsk
styrelse, som bättre tryggar deras normala kulturutveckling än hvad den
ryska byråkratiens våldsamma införande skulle kunna göra.
Från rysk synpunkt är det dock mindre fråga om att uttyda
allehanda gamla handlingar än att häfda den ryska statsmaktens obetingade
suveränitet. Hr Palme antyder denna kardinalpunkt, då han (sid. 30)
omnämner sitt samtal med en »bildad rysk man af hög samhällsställning»,
ehuru han eller hans interlokutör icke synes hafva insett, hvari saken
egentligen består. Har Rysslands själfherskare eller har han ej rätt att
en gång för alla afhända sig och sina efterträdare den obetingade
myndighet, som han är skyldig att utöfva till den ryska statens gagn inom
hela dess maktområde? Det förnekas af det ryska nationalpartiet.
Däraf följer, att kejsaren blott kan gifva en del af riket en oktrojerad
författning, som i händelse af behof utan rättskränkning när som helst kan
återkallas. Intet annat land kan vara förenadt med det ryska riket på
sådana villkor, att »det ryska folkets högste ledare», såsom slagordet lyder
hos Aksakov, Katkov och deras lärjungar, inskränkes i själfherskardömets
fullhet. Han kan ej ålägga sig några andra förpliktelser mot t. ex.
Finland än sådana, från hvilka han äger att lösa sig själf, ty eljes skulle
lydlandet binda Rysslands själfständighet, som endast representeras af
kejsaren. Det må vara en underlig lära, och finnarne må ursäktas, om de
icke vilja finna sig däri. Men det är äkta rysk statsåskådning, och hvarje
folk, som kommer under rysk spira, bör veta, hvad det har för trygghet
att vänta för sin häfdvunna rättsordning. Den ryska statens idé ligger
bortom lag och rätt, liksom den store tyske siaren Nietzsches moral
ligger jenseits von Gut und Böse.
Det är något naivt i finnarnes tro på sin rätt, liksom en sådan förtröstan
kunde göra något intryck i Ryssland. För ryssarne äro konstitutionella
tvistefrågor tämligen likgiltiga och i det hela nästan obegripliga. De hafva
blott sinne för sociala motsatser och partier, men inom detta område äro
de fallne för en långt gående radikalism. Det finska samhället med dess
stadgade egendomsrätt och därpå grundade klasskilnader är för dem lika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
