Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Teater-revy. Af E. G.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Il8
TEATER-REVY.
Denna uppfattning af Roberts karaktär kommer dock ej fullt fram i herr
Palmes sätt att gifva rollen, eller kanske därför att just han spelar den. Herr
Palmes spelsätt har af naturen något inåtvändt, svärmiskt och opraktiskt, och
dessutom hafva vi så många gånger, i »Galeotto», »Ambrosius» m. fl. stycken,
sett honom spela sådana där undantagsmänniskor, som äro ädlare, bättre än
hela sin omgifning. Allt detta gör — orsaken må ligga hos skådespelaren eller
åskådaren — att herr Palmes Robert lätt synes för litet hvar dagsmänniska, för
litet af en praktisk ung karl, som kastar sig i de stridigheter, stycket skildrar,
lika mycket på grund af sin lust att ställa allt till rätta, som på grund af någon
sedlig harm. Men för denna harm finner herr Palme vackra och ädla uttryck.
Den bästa skapelsen i det på nästan alla händer förträffliga spelet i »Ära»
hade fröken Åhlander gjort. Det var just den figur, som stycket fordrar,
måhända något lokaliserad af skådespelerskan, hvilket nog äfven är det riktigaste.
Kanske är det fröken Åhlanders förtjänst lika mycket som författarens, att
scenerna hos folket på gården förefalla bättre skrifna än de, som spela i
herrskapsvåningen. Ty hon gifver denna roll så konstnärligt beherrskadt, att den
gifver fullständig illusion. Fröken Behrens var, om man så vill, också
illuso-sorisk, men den konstnärliga beherrskningen föreföll därvidlag mindre. Almas
alldagliga, sorgliga saga lämpar sig nog icke för fru Hartmans konstlynne.
Detta naturens och publikens »enfant gåté» skall skämta och le hellre än sörja
och gråta, men hon ger rollen enkelt och vackert med många fina drag i
framställningen. Att hr Fredrikson är en öfverlägsen Grefve Trast, samt att
herrarne Baeckström, Byström och Envall väl fylla sina platser, återstår att
nämna. Herr Hedlund visade en ny upplaga af den löjliga snobben, en figur
som han i dess nuvarande form har infört på scenen och sedan gifvit i så
många pjeser, att man kunde vara rädd, att den skulle alstra manér, ända till
dess man fick se honom göra en biroll af annat slag i »Ruy Bias» alldeles
förträffligt och därmed ytterligare visa, att han har betydliga anlag. Leonoras,
den fördomsfria dotterns, roll ligger ej lyckligt för fru Bæckström. Hon
saknar den eloquentia corporis, man gärna vill tänka sig till hos denna starka
natur, dennas Öfverlägsna hån blir hos fru B. nära på sorgbunden bitterhet.
Med undantag af Michaelssons lomma, ytliga skådespel »Moln», har intet
stycke i vinter fått en så god tolkning å landets första scen. Och den fördel
det svenska originalets figurer hade för artisterna, därigenom att de voro
afpassade for de uppträdandes bästa sidor, ja så att säga skrifna på deras
konstnärliga personligheter, ersätter »Ära» till fullo genom de verkliga människor
det gifver oss och genom handlingens starka, sunda innehåll.
Dramatiska teatern har äfven gifvit en stor tragedi, en tragedi på
alexandriner, en tragedi af Victor Hugo. Att säga att teaterns nuvarande personal
här rör sig på ett ovant fält, är endast att upprepa, hvad som sagts många
gånger förut. Men det måste upprepas; till denna högre art af drama måste
både skådespelare och publik uppfostras ; och denna uppfostran är det, efter
livad mången hoppas, som nu har börjat på fullt allvar med uppförandet af
»Ruy Bias».
Närmaste anledningen, att detta stycke togs upp, var väl den, att fröken
Anna Zetterberg kommit hem, efter att hafva instuderat rollen för ingen
mindre än Adelaide Ristori. Jag måste dock genast bekänna min tro att, med
undantag af några »stora tag» i sista akten, samt måhända någon teknisk
färdighet, fröken Zetterberg skulle hafva kunnat göra rollen lika bra, innan hon
for ut. Denna unga skådespelerska har något af detta, som aldrig kan läras,
hon har geni. Hennes studier hafva hittills i främsta hand gått ut på att be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
