Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den nya författarinnan. Af Helena Nyblom och Red.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN NYA FÖRFATTARINNAN.
45
>,från det gamla Värmland» och en viss nu mera ovanlig och urmodig
romantik i ton och stil ingifva en snarare föreställningen om en åldrande
kvinna, som ser sina ungdomsminnen i denna stämningsfulla dager och
som ej förstår något af nutidens kalla, kyliga realism i både konst och
världsåskådning.
Det verkliga förhållandet är, att Selma Lagerlöf är född 1858. Det
är sålunda icke egentligen med egna ögon som bon sett »det gamla
Värmland», men hon har i stället kunnat välja bland andras gamla minnen.
Ni erinrar er det kapitel i hennes saga, som börjar:
»Jag har ingenting nytt att berätta Er, endast det som är gammalt
och nästan glömdt. Sägner har jag från barnkammaren, där de små sutto
på låga pallar kring sagoberätterskan med det hvita håret; eller från
stockelden i stugan, där drängar och torpare sutto och språkade, medan
ångan rykte från deras våta kläder, och de drogo knifvar ur läderslidan
vid halsen för att breda ut smör på tjockt, mörkt bröd; eller från salen,
där gamla herrar sutto i vaggande gungstolar och, lifvade af den ångande
toddyn, talade om flydda tider.»
Detta ät nog personlig sanning för författarinnan själf. Och ännu
bestämdare kan på henne tillämpas skildringen af huru Ebba Dohna så
som barn lyssnade till sin farmors berättelser och sagor; ty framför allt
var det just af sin farmor, som Selma Lagerlöf redan som barn lärde sig
»die Kunst zu fabulieren». Det var hon som i det gamla officershem i
Värmland, där författarinnan växte upp, satt vid skymningsbrasan de
mörka vinteraftnarna och samlade kring sig barnbarnen, som lyssnade
till den älskvärda, hvithåriga gamlas sagor eller ungdomsminnen. Så
fyldes den fantastiska flickans hela själ af en underlig poesi och en
gammaldags värld af naiva människor. Och det är den egendomliga
föreningen af den gamlas lefnadserfarenhet och af barnets svärmiska
uppfattning, som tryckt sin prägel på den minnesskatt, hvaråt nu Selma
Lagerlöf lyckats gifva konstnärlig form.
Det dröjde länge, innan hon fick fatt i den form och ton, som var
adäkvat. Att berätta dessa egendomliga barndomsminnen i nutidens hårda,
naturalistiska stil, gick naturligen ej för sig. Öfver fem år arbetade den
unga författarinnan, skref och ref sönder, skref om och skref om, innan
hon slutligen fann den stil, som tycktes henne den. rätta för innehållet.
Så blef det en stor bok af, en hel, diger Värmlandsroman i sagoform.
Ur den var det fem kapitel, som hon på måfå lösryckte och sände till
»Iduas» pristäfling. — Detta förklarar de af hennes recensent ofvan
anmärkta kompositionsbristerna. Det lösbrutna kan helt naturligt ej verka
såsom ett helt. Men nu hoppas författarinnan att, sedan dessa
profstycken gjort så mycken lycka, inom kort få gifva ut arbetet i dess helhet.
För öfrigt har hon förut offentliggjort åtskilliga poemer, mest
sonetter, hvilka införts i tidskriften »Dagny» under åren 1886—1888, och
hvilka redan låtit ana en mer än vanlig poetisk begåfning. Numer
skrifver hon dock ej i rimmad form. Men vi hafva satts i tillfälle att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
