Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett fältslag - Till mörkret. Af Selma Lagerlöf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
återtåg är ingen lätt sak, men vanligen är utmattningen efter slaget så
stor, att båda parterna, ofta under skydd af natten, rätt snart komma
åtskils, under det endast kavalleriet från ömse håll bevarar känningen
med motståndaren.
Gäller striden besittningen af en starkt befäst ställning,
öfvergången öfver ett vattendrag e. d., så betingas dess förlopp till viss grad
af dessa egenskaper, och möjligen föranledes den anfallande härvid att
taga nattens mörker till hjälp för att utan förluster genomgå det bälte,
som under de för den försvarande gynnsammaste omständigheterna
beherskas af hans eld. Möjligen få vi någon gång tillfälle att återkomma,
till dessa särskilda men allra helst för oss synnerligen viktiga strider.
Det är så mörkt om vinternatten i mitt rum.
Denna flik af himmel, som jag ser mellan de hopträngda murarna,
Bär ingen af stjärnors strålande heroer.
Ej Sirius, ej Aldebaran tåga fram där,
Och den ensamma lyktan, som svänger på dinglande hakar
Nere på gården, är släkt.
Hur ville jag väl, att dess ljus skulle nå upp till mig?
Och om så vore, hvad äro mig jordens ljus.
Stundom ser jag muren midt emot mig hvit af månsken,
Men jag fröjdas ej däråt, ville ej bada däri.
Mörkret är mig kärt, jag vanhelgar det ej med lampor och ljus.
Mörkret är godt som en väns famntag.
Mörkret är som en ljuf hvila, som ett ljumt bad.
Det omsluter mig med smekande, välluktrika vågor.
Hvad är hafvets djup mot mörkrets!
Min lycka är att dyka ned i nattens fruktansvärda, lockande mörker.
O heliga mörker, stoftets bojor falla inför din renhet.
Du fläcklösa, du ändlösa, du otänkbara!
Mottag mig! O mottag mig!
Låt mig uppgå i dig.
Tryck mig till ditt hjärta och kväf mig,
Såsom du kväfver den irrande gnistan, som följt röken upp genom skorstenen.
Allt är godt. Allt är godt.
O, men för en bäfvande själ vore hvilan hos dig ljufvare än annat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
