Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Universitet och studenter i Amerika. Strödda reseintryck af Nathan Söderblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
29 UNIVERSITET OCH STUDENTER I AMERIKA.
graduerade, gåfvo godt vitsord om den undervisning, som i Förenta staterna
vid högre och lägre skolor lemnas i det muntliga föredragets konst. Man
måste beundra säkerheten och själfbeherskningen hos dessa unga studenter.
Positionen är onekligen kritisk. Framför sitter en talrik publik, så många som
kyrkan förmår rymma, af ej blott vänner och anförvandter utan ock gamla
Yalemän, som blifvit män i staten och kommit till universitetets hufvudfäst för
att upplifva soliga ungdomsminnen. Bakom sig har talaren universitetets
lysande stab af lärare. Estraden äger icke en tillstymmelse till pulpet att dölja
ett koncept eller otympliga rörelser bakom. Samma ledighet i uppträdandet
och samma förmåga att kort, klart och pointeradt uttrycka sina tankar, som
här framträdde, observerade jag vid det kristliga studentmöte * som jag
sedermera hade förmånen att bevista. Jag frapperades vid the commencement af
den kraftiga vältaligheten i en teckning af Wendell Philips’ personlighet och af
den själfständighet i omdöme, som kom ett par unge män att tala skarpa ord,
den ene om nordamerikanarnes försvarsnihilism, den andre om den revolution,
som i Brasilien förskaffade den nordamerikänska fristaten ännu en systerrepublik.
Egenskaper, som fördelaktigt utmärka den amerikanske studenten, äro
själfständighet och vaket intresse. Denna själfständighet kan lätt, åtminstone vid
ett flyktigt sammanträffande, göra ett osympatiskt intryck. Men i de flesta fall
skall man lära sig att värdera en känsla af personligt ansvar och af personlig
kraft, som utmärker den amerikanske studenten liksom hans landsmän i gemen.
Uppfostran, både i skolan och i lifvet, har arbetat på att göra honom till en
kara&tär. Med hänsyn till allmän intelligens är en amerikansk studentkår
utmärkt af synnerlig jämnhet. För brist på vakenhet och allmänt intresse kan
jag ej anklaga någon enda af de många studenter, med hvilka jag där kom i
beröring. Men här är att märka, att vi taga i betraktande endast de stora
universitetens alumner och lemna utom räkningen de tusentals s. k. studenter,
som befolka mängden af colleges och universities.
Under dagarne mellan de allvarligare högtider, som började och slutade
the commencement week, hade jag ypperligt tillfälle att lära känna en annan
utmärkande egenskap hos Yales studenter. Jag menar amerikansk humor. Den
rent af flödade öfver på the dass histories day. På den gröna platsen mellan
en fyrkantig estrad, som rymmer halftannat tusen inbjudna, mest damer, har
seniorernas skara, inemot 200 man stark/skaffat sig bekväma positioner
omkring — lemonad och kritpipor. Tre kvickhufvuden, som fått det hedrande
uppdraget att vara klassens historieskrifvare, låta den ena efter den andra af
kamraterna passera revy. Det vimlar af lustiga episoder från ett fyraårigt
kamratlif, skarpa hugg riktas mot en och annan kantighet, små svagheter blottas
obarmhertigt. Här förebrås en för att hafva egnat merpuppmärksamhet åt
New Havens unga skönheter än åt vetenskapen. Han finner sig ögonblickligen
och utbringar under jublande bifall ett lefve för damerna, tre gånger tre korta
»rah» och ett utdraget »the ladies».. Det är Yales »cheer». Ett varmt
kamratligt erkännande är vid ett sådant tillfälle dubbelt dyrbart. Med hvilken
stolthet berättades mig ej i den älskliga familj, hos hvilken jag hade mitt hem,
det omdöme, som sonen fått vid »the class histories day». »Hvilken af Er,
kamrater, har kommit till Jimmy i en tung och sorgsen stund utan att lemna
honom tröstad och värmd?» Oss måste det förvåna, hurusom sålunda en hel
del ting offentligen nämnas, som vi anse såsom den trängre kamratkretsens
uteslutande egendom. Detsamma var förhållandet med the classbook, en
elegant utstyrd volym med porträtt af lärarne och de graduerade jämte pikanta
och mycket personliga teckningar af de senare och deras kamratlif. Boken
fanns tillgänglig i bokhandeln. Med sådant offentliggörande skulle vi anse oss
profanera ett fridlyst område.
Amerikansk humor, denna gång i toner, var det äfven som serverades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
