Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Viktor Rydbergs filosofi. Af L. H. Å.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Viktor Rydbergs filosofi.
Att söka ådagalägga den ofta bestridda, men i själfva verket för en
fördomsfri betraktare lika påtagliga som djupgående öfverensstämmelsen mellan
den nyare naturforskningens resultat och en personligt idealistisk riktning inom
spekulationen, endast båda fattas till sin sanna innebörd, detta utgör onekligen,
särskildt i vår tid, en af de största uppgifterna, ej mindre för
vetenskapsmannen än för den, som vill göra forskningens frukter bekanta för en större
allmänhet. — I och för sig är följaktligen hvarje bemödande i sådan riktning af
stort intresse. Men intresset mångdubblas, när bakom försöket står en man,
som genom mångfaldiga föregående arbeten i mänsklighetens viktigaste frågor,
alla utmärkta genom en tankarnes adel och en formens konstnärliga
fulländning, som söker sin like bland samtida, förvärfvat sig ett namn så kändt inom
allt Sverges land och ej så litet därutöfver som namnet Viktor Rydberg.
Att närmare ingå på hans äldre skrifter förbjuda oss tid och utrymme,
så frestande det än vore att lämna en samlad bild af den världsåsikt, han där
framställer eller på ett eller annat sätt söker stödja. Att den städse gått i
idealistisk riktning i den mening, att den velat häfda en på
personlighetsprincipen bygd världsåskådning, torde vara allmänt bekant, likasom att den, på
samma gång den som få sökt häfda den personliga individualitetens och
frihetens rätt, fattat personlighetens rike såsom ett lefvande, organiskt helt.
Ändtligen har den, trots all sin opposition emot den ortodoxa dogmatiken, städse
stält sig på kristlig grund, i kristendomen, endast rätt förstådd, städse sett den
högsta blomman af mänsklighetens andliga lif, i Kristus det i tiden
uppenbarade människoidealet. Äfven »den siste Athenaren» erkänner till sist, att
hans kamp varit ej blott fruktlös, utan äfven oberättigad, att kristendomen bär
ej blott framtiden, utan äfven sanning i sitt sköte och hans dotter, en af de
skäraste kvinnogestalter vår literatur äger, föres, från hat mot kristendomen
småningom öfver till att blifva en trosvarm medlem af Kristi sanna församling.
Huruvida den uppfattning af kristendomen, Rydberg här och i sina
exegetiska skrifter söker göra gällande, är i allt historiskt trogen, är en fråga, på
hvilken vi här ej kunna inlåta oss. Hvad som här företrädesvis tilldrager sig
vår uppmärksamhet, är den världsåsikt, man finner i hans nyaste uttalanden,
hans inträdesföreläsning som professor i estetik vid Stockholms högskola —
hvilken vi dock beklagligen endast känna genom ett tidningsreferat, som, ehuru
det äger alla kriterier på att vara fullt exakt, likväl näppeligen gör anspråk
på stenografisk noggrannhet — samt hans såsom efterskrift till Samuel Laings
»Vår tids vetande och tänkande» publicerade dialog »Om ting och fenomen».
I sin inträdesföreläsning egnar hr R. mycken uppmärksamhet åt frågan
om skillnaden mellan människan och djuren. Hans ståndpunkt härutinnan är
den, att han erkänner sannolikheten däraf, att människan leder sin härkomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Feb 20 23:16:58 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1891/0021.html
