Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARKEOLOGI. &7
gräs, bark, trä eller andra lätt förbrännliga ämnen, hvilka de be-
täckte med ett tjockt lager af lera för att skydda den mot eldens
åverkan. På Grönland fann James Hall 1605 kokkärl med bottnar
af sten och väggar af hvalfiskfenor, hvaremot, enligt Cooks upp-
gift, eskimåerne på vestra kusten af Norra Amerika tillverkade dy-
lika kärl af flata stenar, hvilka de klädde med väggar af lera, hvar-
efter erfarenheten småningom lärde dem att äfven förfärdiga sjelfva
bottnen af samma lätt handterliga material".
Dessa berättelser visa, huru ännu i en mycket sen tid vissa
folkslag funnits, hvilka varit nästan helt och hållet främmande för
krokmakarekonsten. En fullkomlig obekantskap med denna vigtiga
och, såsom det för oss nu synes, så oumbärliga konst lär äfven
hafva blifvit anmärkt hos flere folk ännu i detta århundrade, t. ex.
hos invånarne på Eldslandet, Bushmännen i Södra Afrika, Nya
Hollands infödingar m. fl.
andra sidan förekomma Jerkärl redan i fynden från vestra
Europas äldre stenålder, fynd om hvilkas ålder man ej vet mer än
att den måste mätas med årtusenden.
Äfven i de danska kjökkenmöddingarna, de äldsta kända lem-
ningar af menniskor i Norden, har man funnit bitar af lerkärl,
hvilka dock äro ganska illa formade, tjocka och löst brända. Om
vida större skicklighet vitna de flesta kärl som hittats i grafvarne
från stenålderns slut. De äro vanligen ganska rikt prydda med
fördjupade sirater, hvilka ofta äro fylda med en hvit massa, troli-
gen krita eller gips. Då likea i dessa grafvar alltid äro obrärda,
kunna Jlerkärlen icke hafva varit "askurnor" utan måste betraktas
såsom husgerådskärl, hvilka varit använda i det dagliga lifvot.
Många af dem äro också försedda med hål eller små öron, hvilket
visar att de varit ämnade att hängas, t. ex. öfver elden. Man har
till och med funnit sådana kär! hvilka äro sotiga, och i bott-
nen på ett kärl, funnet i en gånggrift på ön Sild vid Slesvigs
vestkust, låg en svart massa, som antages vara en qvarlefva af nå-
got i kärlet kokadt födoämne.
Från bronsåldern har man här i Norden, isynnerhet i Dan-
mark och det sydligaste Sverige, funnit en stor mängd lerkärl.
En anmärkningsvärd skilnad visar sig emellertid mellan dem och
flertalet af kärlen från vår stenålder. Bronsålderskärlen äro näm-
ligen i allmänhet vida gröfre både i form och massa, samt sakna
vanligen de ofta ganska nätta sirater, som äro så vanliga å kärlen
från gångygrifterna. Härvid måste man dock taga i betraktande
dels att nästan alla nu kända lerkärl från bronsåldern tillhöra
periodens senare del, dels att de allra flesta varit använda som
sask-urnor” till förvarande af de brända benen. Förr än man ge-
nom nya fynd blir närmare bekant med krokmakarekonsten un-
der den äldre bornsåldern, torde man ej kunna afgöra, huruvida det
vid bronsålderns början visar sig en plötslig förändring i denna
industris alster, eller om dessas mindre utmärkta beskaffenhet un-
der den yngre bronsåldern kan anses ega sammanhaug dermed, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
