Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
550 OM LITERÄR EGANDERÄÅTT.
medeltidens äldre skede, de egentligen s. k. mörka åldrarne,
vill det synas som skulle bokhandelsyrket ha upphört, för att först
i tolfte århundradet åter uppstå i universitetsstäderna Bologna och
Paris; väl idkades här och där i klostren någon bokafskrifning,
men det säger sig själft, att det ordnade yrkes förfall, hvilket i
Rom nått en så hög grad af blomstring, härigenom ej ens i
någon nämnvärd mån motvägdes, för att ej tala om att okunnighet,
i förening med bristen på skrifmaterial, sedan den saracenska er-
öfringen af Alexandria afbrutit papyrus-införseln till Europa, ledde
till den literära vandalism, som utplånade klassiska verk för att i
stället med legender och annat kyrkligt skräp fylla de dyrbara
membranerna. Omsidor blef det, som sagdt, högskolornas sak att
något litet upplifva minnet af den antika bokhandeln. Savigny
har ur den tidens literatur och historiska urkunder samlat rikhal-
tiga upplysningar, särdeles om förhållandena i Bologna. Man finner
häraf, att afskrifvare-yrket var ganska vigtigt och sysselsatte en
betydlig personal, hvaribland äfven många kvinnor: befryndade
yrken sköttes af miniatores, correctores, bokbindare och pappers-
tillverkare. Enligt Bolognas universitets-statuter skulle årligen ut-
ses sex peciarii (af pecia: ett mindre ’bokformat), att hålla uppsigt
öfver stationarii eller bokutlånarne, hvilka voro förpligtade att
hålla ett visst antal böcker — etthundrasjutton — till utlåning
mot faststäldt pris; fanns i förrådet en bok med dålig text, fick
stationarius böta, hvarjämte felen skulle på hans bekostnad rättas.
Bokutlånarne sålde också gamla böcker i kommission; samma för-
hållande egde äfven rum i Paris, hvarest därför vamnen statio-
narii och librarii (afskrifvare) omväxlande begagnas för de till en
början förenade yrkena. Huru vigtiga och oumbärliga än dessa och
dylika anordningar voro för de nya lärosätena, kunna de dock näppe-
ligen förliknas vid hvad forntiden hade åstadkommit. Lika litet
lär nu kunna talas om en författarevinst, utöfver hvad kateder-
töredragen afkastade. En af Savigny för annat ändamål åberopad
töreskrift i de bolognesiska statuterna skulle dock möjligen kunna
så tydas: det var stationarii förbjudet att genom öfverenskommelse
cum aliquo doctore legum puffa fram dennes arbete med un-
danträngande af äldre glosse. Huruvida detta bud afsåg att patriar-
kaliskt hindra moderna villfarelsers insteg i vetenskapen, om det
L
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
