- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / 1873 /
521

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TYSK ELLER NORDISK SVENSKA? 521

-na8: således ljusastakarna, lemmarna, nycklarna, sky-
arna. För feminin nytjas utan undantag -na, -nas: således stjer-
norna, församlingarnas. Mellan nominativ oeh oblik kasus
göres härvid ingen skilnad.

Mot dessa grundsatser hafva vi endast att anmärka följande.
Enligt vår åsigt bör ändelsen -ne, -nes tillkomma alla maskulin,
» om hafva -ar i pl. obestämd form. Man bör således säga ej en-
dast konungarne, romarne, judarne, utan äfven lemmarne
ljusastakarne, skyarne. Hvad åter vidkommer maskulin på - er,
kräfva både välljud och bruk ep större frihet, så att man här må
nytja -na så gerna som -ne och skrifva ebreerna, fäderna eller
ebreerne, fäderne. Deremot gilla vi fullständigt, att nämden
nytjar utan undantag -na för feminin, och att ingen skilnad göres
mellan nominativ och oblik kasus. |

I afseende på adjektivens böjningsändelser synes nämden deremot
hafva gjort intet för att komma ur den gamla oredan. När man bör nytja
-e eller -a i den obestämda formens flertal och i hela den bestämda for-
men är en fråga, som i öfversättningen af år 1873 står lika olöst som
i den af år 1861. A. Hazelius råd hade dock varit väl värdt att
följa, när han föreslog att bruka -e åtminstone då adjektivet i ma-
skulin , hänför sig till person eller personer. Också jämkar sig se-
den allt mer deråt. Sällan får man nu se den förr vanliga formen
«Fredrik den första", "Gustaf den andra Adolf". Men bibel-
nämden tillgriper regellöst än -e, än -a. Se här några prof. "I
ären rike på allt hvad godt är", (Rom. 15, 14), "I ären mätte
och rike blifne" (1 Kor. 4, 8), "I ären vise till det goda och
enfaldige till det onda" (Rom. 16, 19), "Förblifven faste i Her-
ren’"" (Fil. 4, 1); men å andra sidan: "I skolen söka att blifva
rika" (1 Kor. 14, 12), ”Hållen eder fasta vid det goda, ömma
mot hvarandra" (Rom. 12, 19), "Saliga dei anden fattiga" (Matt.
5, 3). Här är omöjligt att finna en regel med hänsyn till bruket af
-e och -a i den obestämda formen. Och lika ogörligt är att uppleta
bibelnämdens rättesnöre för den bestämda. Så läser man i 1
Kor. 6, 1: "Inför de otrogne och ej inför de helige", men
några rader nedanför (vers 6): «De otrogna skola icke ärfva

Guds rike".
Svensk Tidskrift, 1873, 6:te Häft. 34

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:16:10 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1873/0525.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free