- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / 1873 /
509

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TYSK EFLLER NORDISK SVENSKA? 509

morgondageus omsorger, utan om morgondagens hekvymmer. Alla
de skiftningar, som vår nordiska språkskatt är i stånd att gifva
uttrycket för hjertats djupare och varaktigare eller lättare och flyg-
tigare oro, öfversuddas af bibelnämden med den enformiga och grå-
daskiga färgen af detta låneord.

Der det tyska be är så öfvermägtigt, vill man knappt tro sina
ögon, när det händt, att bibelnämden, utan uttrycklig fingervisning
af A. Hazelius, uteslutit ett beord, för att insätta ett rent svenskt.
Efter någon letning hafva vi funnit ett sådant ställe af märklighet,
nämligen Apostl. G. 1, 3, der nämden låtit bovisad rymma fältet
för vitsordad i uttrycket: "af Gud för eder vitszordad genom
mägtiga gerningar". Det var ett oväntadt nådevedermäle mot sven-
skan, för hvilket hon och grundskriften med henne stå till bibel-
nämden i tacksamhetsskuld.

Det vore orättvist, om de andra tyska förstafvelserna möttes
med köld, der all kärlekens rikedom utgjutit sig öfver be. De
hafva ej heller skäl att knota. Bibelnämdens senaste verk ger 08s
en profsamling på dem alla, så väl de äldre som dem, hvilka voro
okända för 1500-talets bibelötversättare.

Hvad till en början an vidkommer, bör icke glömmas, att vi
uti ansvar, antvarda, anlete hafva ett an af nordisk börd, näm-
ligen det gamlu and, liktydigt med mot. Man återfinner det äfven
i det af Hyltén-Cavallius framdragna andsols (motsols, riktningen
motsatt solens gång) och i det såväl på Sveriges och Norges kuster
som på Island kända, ej heller för vårt bokspråk främmande an-
döva (hålla båten mot strömgång). I några andra ord, såsom an-
märka, synes det tyska an hafva mött det nordiska and och gif-
vit en skiftning &t ordets mening. Till förmån för det tyska an
kan framhållas, att vår svenska partikel å (på), hvilken uppträder
som förstafvelse i ådraga, åkalla, ålägga 0. s. v. torde hafva
utgått från ett urnordiskt an, som vi haft i samegendom med ty-
skarne. Det skulle således vara ett återbördadt nordiskt ord. Ock-
så är det för ingen del vårt syfte att lägga bibelnämden bruket af
denna förstafvalse till last, utom i de fall, då det är onödigt, van-
prydligt och medverkande till modersmålets ytterligare förtyskning.
Då bibelnämden i Apostl. G. 1, 3 öfversätter Ta zept TYG fustierag
Tov Benv med "det som angår Guds rike", bedja vi få påminna,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:16:10 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1873/0513.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free