Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TILLÄGG. 488
beläsenhet icke har derom något kännedom, Men hvad han vet
är, att, då Svenska Akademien år 1801 stadgade den hittills an-
tagna förenklingen af M och N, anfördes som skäl, icke dessa
konsonanters egenskap af liquida, utan vanan, utseendet och för-
nämligast beqvämligheten. Man vet också, att det närbeslägtade
tyska språket icke följt någon sådan regel om de liquida konso-
nanternas förenkling, utan i öppen strid mot den och mot den be-
qväma konsonants-förenklingen i allmänhet stafvar t. ex. Necken,
neckte geneckt, Schaffen, schaffte geschafft, Wollen,
wollte gewollt, Stammen, stammte gestammt, Können,
konnte gekonnt, Schleppen sechleppte geschleppt, Irren,
irrte geirrt, Kässen, köässte gektässt o. 8. v. Dessa exempol
tala högt mot de läror om beqvämlighetens och mot de liquida
konsonanternas anspråk, som man velat hos oss göra gällande; —
märk de liquida konsonanternas fördubbling i Wollte, Stammte,
Konnte!
3:0) Större öfverensstämmelse med Danmarks och
Norges ortografi och den derigenom ökade lättheten att göra
de tre rikenas litteratur förstådd och känd i hela Skandinavien.
Det är ock i visst sammanhang med skandinavismen, som denna
språkreform blifvit föreslagen. Målet är godt, men ej medlet.
Svenska ortografien är härutinnan mer fonetiskt rigtig, mer veton-
skapligt rationell än pgrannstaternas, och i denna punkt böra de
rätta sig efter oss, icke vi efter dem.
4:0) Man torde säga: ehvad än vetenskapen föreskrifver,
skall dock allmänheten snart införa den nu föreslagna
konsonant-förenklingen.
Anmärkningen är till en del sann. Mången bryr sig af sjelfs-
våld eller okunnighet föga om de lärda reglorna, utan stafvar såsom
språkgehöret eller beqvämligheten fordrar. Dessa hafva på sådant sätt
redan infört en och annan fonetisk förändring i vår ortografi, och
skola också hädanefter göra på samma sätt, och inom några årtion-
den torde man allmänt stafva Af, Lefva m. fl. med blott v och
Qvarn, Qvinna m. fl. med K såsom grannspråken göra, hvilka
härutinnan äro mer fonetiskt regelrätta än’ svenskan och derföre
böra och torde slutligen komma att af oss efterföljas; ehuru mot-
bjudande en sådan stafning tyckes vara för det nu lefvande slägtet.
Åfven torde till följe af språkgehör och den fonetiska grundsatsens
vigt bokstäfverna E och O komma att i flere fall undanträngas af
Ä och Å. Men månne allmänheten skall göra på samma sätt med
den föreslagna konsonant-förenklingen? Kanske! ty benägenheten .
dertill är för närvarande ganska stor och beqvämligheten är en
mägtig bevekelsegrund. Men anledning till tvifvel finnes. Of-
vannämnda införande af V, K, Å och Ä förordas af språkgehör
och af fonetisk regel; införandet af enkel konsonant tvärtom. Ju
mera språkgehöret gör sig reda för saken, desto mer skall det
uppresa sig mot det antifonetiska och anti-etymologiska bruket att
stafva t. ex. Fälde, Fäld med enkelt L, att stafva Tigde i st.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
