Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UNDERSÖKNINGAR AF HAFSBOTTNEN. 455
fann nämligen, att antalet arter och individer ständigt aftog, ju
djupare han kom, att de arter, som voro gemensamma för grundt
och djupt vatten, representerades på djupet af betydligt svagare
och’ mindre lifligt färgade former än högre upp och slutligen att
detta aftagande i djurlifvets rikedom och kraft var någorlunda pro-
portionelt mot tillökningen i tryck och mörker. Han gjorde sina
kalkyler derefter, och enligt dem skulle redan inom 300 famnars
-.djup allt lif ha upphört. Denna slutsats har sedermera bevisats
vara falsk, stödd, som han var, på falska förutsättningar. Man
hade ej skäl att betvifla riktigheten af Forbes” iakttagelser, men
. förbållandet i Egeiska hafvet måste bero på helt andra orsaker
och kunde ej innebära en för alla haf gemensam lag. Detta vi-
sade sig af flere andra naturforskares och sjöfarandes röa i vidt
skilda haf. Så hade John Ross och E. Sabine år 1818 lodat i
Baffins Bay på ända till 1050 famnars djup och der fått rör-
maskar och ormstjernor i bottenprofvet eller fastslingrade kring
lodlinan. James Ross och J. D. Hooker anstälde 1839—43 en
mängd lodningar "i antarktiska hafvet och funno der djur på åt-
minstone 400 famnars djup. Norska fiskare hafva sedan urminnes
tid fångat långa, björklånga och brosme (Molva vulgasis, M. abys-
sorum och Brosmius brosme) på 300 famnars djup; tillvaron
af desse giupske roffiskar på ett sådant djup förutsätter en rik
fauna af lägre djur, och man måste således söka djurlifvets noll-
punkt i dessa trakter betydligt djupare ned. Många andra dylika
fakta framdrogos, men på allt detta svarades, att man ej kunde
sätta förtroende till de gjorda djupbestämningarne, emedan lodnings-
metoden ännu vore alltför ofullkomlig och otillförlitlig, såsnart det
gälde att bestämma något betydligare djup. Detta kunde nu ej
förnekas, och Forbes” teori blef en allmänt antagen dogm, i syn-
nerhet i England, der man hyste för mycken beundran för hans
mångsidiga begåfning för att kunna tänka sig möjligheten af att han
begått ett misstag. Utan tvifvel skulle Forbes sjelf hafva rättat
sitt misstag, så snart han hunnit flytta sina undersökningar in på
ett annat fält, der andra naturförhållanden rådde, men hans tidiga
död hindrade detta. Utom England var man ingalunda belåten
med den lösning, frågan fått. Att genom direkta försök med
skrapan utröna förhållandet var alldeles för dyrt och så mycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
