Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARIN MÅNSDOTTER. 427
namn om sig, torde ej kunna nedsätta henne i efterverldeus akt-
ning. Mera betänkligt är hvad vi komma att berätta om hennes
ungdomsvän Maximilians undergång samt om hennes uppförande
mot konung Erik under hans fångenskap. Härvid bar man dock
att erinra sig, dels att hennes ställning var Sådan, att hon omöj-
ligen kunde i allt hålla sig ren och aktningsvärd, dels att upp-
gifterna om hennes fel äro i hög grad sväfvande och föga be-
styrkta. Osannolikt är det äfven, att hennes furstliga samtida i
Sverige — oenkedrottningen Catharina Stenbock, Catharina Ja-
gellonica, Johan III, Carl IX — alla skulle hafva visat henne vfl-
vilja och aktning, om hon ej i verkligheten förtjent den’ varma
hyllning, hvilken Sveriges häfdatecknare under tvåbundrafemtio år
enstämmigt och i rikt mått egnat henne.
Sådan var eller sådan blef den unga qvinna, hvilken konung
Erik skulle med oupplösliga band fästa vid sitt öde och sitt
minne, sådant var det hof, till hvilket hon så oväntadt såg sig
försatt. Lifvet vid hofvet syntes henne förmodligen ända från
början ganska omväxlande. Öfningar i läsning, skrifning och hand-
arbete, fullgörande af prinsessan Elisabeths uppdrag, beundran öf-
ver hofvets prakt och nöjen, lekar och skämt med jämnåriga och
framför allt med den Maximilian, hvilken vi snart få tillfälle att
omtala, slutligen måhända äfven besök hos föräldrarne eller gamla
vänner, — allt detta gaf utan tvifvel Karins tid vingar. Den till-
syn öfver konungens dotter Virginia, hvilken hon finnes hafva ut-
öfvat från början af året 1565, var ej heller tröttsam. Virginia
hade då nyss fylt sitt sjunde år och var således alltför ung för
att emottaga någon ansträngande undervisning. Som Karin nu
efter all sannolikbet icke längre tjenade prinsessan Elisabeth, måste
hennes göromål hafva lemnat henne mycken ledighet. Men redan
i Mars 1565 omtalas hon såsom Eriks frilla. Hennes tankar hade
då vid denna tid vändt sig åt nya banor, hennes nöjen, äfven
hennes bekymmer, som ej dröjde att iuställa sig, — allt hade
blifvit nytt. Det är i flera hänseenden af intresse att, så vidt
de trehundraåriga urkunderna det tillåta, betrakta de lefnadsvanor,
hon nu antog, den omgifning och de förströelser, som nu väntade
henne.
En angelägenhet, som utan tvifvel låg Karin mycket om hjer-
tat, var att hennes klädsel skulle anstå en konungens erkända
älskarinna. För hbenne, den fattiga flickan, hade de granna klä-
derna dubbelt behag, men dess utom gälde det att öfverglänsa alla
medtäflarinnor om den kunglige älskarens bevågenhet, att äfven
med konstens tillbjelp höja den skönhet, som först gjort henne
bemärkt, och som i den praktlystne Eriks ögon skulle stämt illa
öfverens med en anspråkslös eller till och med torftig klädedrägt.
Det är numera ej möjligt att se, huru Karin å ena sidan utbytte de
kläder, hvilka hon burit i sitt föräldrahem, mot sådana som användes
vid bofvet, å andra sidan huru hon slutligen iklädde sig den skrud,
i hvilken hon för första gången glänste såsom Sveriges drottning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
