Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KYRKA OCH STAT I NITTONDE ÅRHUNDRADET. 355
att se, hura de preussisko biskoparne skola kunna undkomma med
något mindre än ett hårdnackadt motstånd ända till slutet, — så
vida de ej helt och hållet vilja uppgifva allt anspråk på andlig
kraft. Ty väl är att märka; den pröfning, som nu förestår dem är
den andra vändpunkten i deras lif. De stodo för tre år sedan
inför ofelbarhets-dogmen — protesterande, just på grund af sin
insigt om dogmens oförenlighet med det moderna statsamfundets an-
språk: det gälde då att välja mellan lydnad för Rom eller kanonisk
afsättning, mellan kyrkoenhetens bibehållande eller den tyska kyrkans
utbrytning som en sekt, och den gången offrade de sin öfverty-
gelse för kyrkans anspråk på enbet. Nu stå de, som represen-
tanter af samma kyrkliga anspråk, gentemot lagarne af 1873, och
det gäller ett val mellan lydnad för lag eller afsättning från em-
bete och lön, mellan den katolska kyrkans bibehållande vid en offi-
ciel ställning inom staten eller hennes reducerande till ex fri-
kyrka. Och likväl, -— det finnes måhända icke så få utsigter för
att dessa biskopar till slut skola gifva efter. Vi vilja icke in-
stämma med dem, som anse att afseendet på verldsliga fördelar skall
vara nog för att förmå dem till lydrad; vill man i det stycket
bafva vitnesbörd om, att äfven den katolska kyrkan fostrar män af
en öfvertygelsens fasthet, som ej gifver vika för verldsliga beräk-
ningar, så behöfver man ju blott tänka på Frankrikes edvägrande
biskopar under revolutionen. Mer det andra valet är vida svå-
rare; och det må vara tillåtet att betvifla, huruvida de katolske bi-
skoparne, huruvida Rom sjelft, när saken kommer till slutligt af-
görande, föredrager en ställning sådan som den skotska frikyrkans
framför en privilegierad ställning till och med under statens upp-
sigt och herravälde. Åtminstone lära oss konkordatsunderhandlin-
garna med Napoleon I:e, att Roms politik i sådan yttersta nöd
vet att försigtigt gifva efter. Att från statens sida ingen efter-
gift kommer att ske, derom torde väl knapt gifvas något tvifvel.
Napoleon I:e var ej i sin maktkänsla mera stark än Bismarck och
Tysklands kejsaredöme nu äro, och Bismarck eger, hvad Napoleon
alls icke egde, bakom sig stödet af en jämförelsevis enig och i
detta stycke erubblig folkrepresentation. Men den katolska hierar-
kien: kan hon ända till det yttersta lita på församlingens Ivdnad?
Ja, — den slutliga utgången af striden står i högre Nand.
Oss tillkommer det ej att mäta de kämpande krafternas styrka eller
speja efter framtidens skickelser. Vi hafva blott föresatt oss att
gifva en kortfattad, i möiligaste mån fullständig, framställning af
stridens uppkomst och första utveckling. Allt för mycket sakna
vi, tyvärr, den kännedom om de religiösa rörelsernas utveck-
ling och kyrkans inre lif, som skulle vara förutsättningen för
ett sjelfständigt omdöme öfver frågans ställning. Allt för kort och
knapphändigt är också, i förhållande till ämnets omfattning, den
framställning vi lemnmat, men utrymmet har ej tillåtit mer, och
vi torde åtminstone hafva varit i tillfälle att dermed väcka upp-
märksamheten å en” fråga, som utan tvifvel är vår samtids vigtigaste
politiska problem. H. Forssell.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
