Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
286 KYRKA OCH STAT I NITTONDE ÅRHUNDRADET.
förfogadt, gjordt eller försökt är, förklarande i kraft af samma autoritet,
att dessa lagar med alla sina följder varit och skola blifva
helt och hållet utan kraft och verkan. Upphofsmännen,
som berömma sig af att vara katoliker, dessa som föreslagit eller
genomdrifvit, gillat och utfört dessa lagar och akter, besvärja vi
att erinra sig de kyrkostraff och andliga straff, hvilka de
påfliga lagarne och de ökumeniska synodernas dekreter såsom sjelf-
skrifna förordna för dem, som skada eller minska kyrkans rätt."
År 1872 läses också i Civiltå eattolica bl. a. följande: <Påf-
ven, såsom Kristi ställföreträdare i kyrkans styrelse, öfvar en åt-
minstona indirekt makt öfver den politiska ordning, hvilken den
verldslige fursten förestår. Derför är också utöfningen af politisk
makt påfvens autoritet underkastad, så vida som denne bar att leda
denna makt med hänsyn till ett andligt mål och att föreskrifva
eller förbjuda handlingar, allt efter som den gudomliga lagen eller
själarnes väl det kräfver... Äfven fursten är anförtrodd åt påfvens
herdevård och skall genom honom föras till godt bete och från
giftiga ängder afhållas... I de orden "pasce oves meas"” innehål-
les helt visst påfvens autoritet äfven öfver fursten i hänseende till
alla sedelagen underlydande handlingar. Men derunder hör otvif-
velaktigt den politiska maktens utöfning. Äfven i afseende å politi-
ska handlingar har påfven att lösa och binda, med andra ord att
befalla eller förbjuda" ... "Påfven är högste domare äfven öfver de
verldsliga lagarne och derför kunna dessa icke för honom hafva
någon förbindande kraft." +)
Som man ser, är detta icke längre den hofsamma och und-
vikande förmedlingsteori för förhållandet mellan verldslig och
andlig makt, som den humaniserade kanoniska vetenskapen vill
göra gällande. Det är en öppen och otvätydig förklaring, att kyr-
kan och dess öfverhufvud bestämma och förfoga öfver hela den
+) Vi sakna utrymme för att bär anföra vidare utdrag ur ofvan
nämnda ultramontana organ, som till öfverflöd visa, huru djupt inne i
medeltidens åskådningssätt det klerikala partiet och Roms kuria befinna
sig. Sådana kunna läsas i stor mängd i professor Schultes »Denkschrift
iiber das Verhältniss des Staates zu den Sätren der päpstlichen Consti-
tution vom 18 Juli 1870», i prof. Sepps: »Deutschland und der Vatikan»,
och i prof. Webers: p8taat und Kirche nach der Zeichnung und der Ab-
sicht des Ultramontanismusp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
