Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
266 HISTORISK LITERATUR.
medföra några politiska faror, om ej möjligen Wirsén enskildt, se
s. 156 not 3, men protokollen åtminstone tiga; alla tyckas vara
slagna med blindhet. Kanske dock konungen och Wetterstedt ej
handlade så alldeles utan medvetande af, hvad saken kunde inne-
bära, såsom vi nedan skola anmärka. Men der fans en tredje lika
allvarlig sida af saken, och det var, att Sverige uppenbarligen
kränkte sina folkrättsliga förpligtelser, utan att regeringen någonsin
för sig eller andra erkänt det, ja nästan som det tyckes, utan att
ens vara i stånd att ana det. Det hade varit önskligt, att förfat-
taren framhållit detta, ty här faller skulden tyngst på regeringen,
konungen sjelf såväl som statsråden. Att en regering handlar po-
litiskt oklokt visar blott, att den menskliga svagheten äfven der
tager ut sin rätt; brist på politisk blick och på kännedom om ställ-
ningen kunna förklara, om också ej alltid ursäkta, dylikt. Men
om man med öppna ögon trampar ett af folkrättens första bud un-
der fötterna (såvidt det ej sker af okunnighet, hvilket vore oförlåt-
ligt), har man satt sig ntom lagen och äfven dermed fällt sig sjelf
som brottslig. Ty hvad annat gjorde väl svenska regeringen? Dea
sålde, bemannade och bevärade krigsfartyg till Kolumbias republik, ”)
men äfver om Sverige erkänt denna såsom krigförande makt och
sjelfständig stat, hade dock åtgärden varit ett brott mot folkrätten;
sjelfva det hänsynslösa England, som dock erkänt republiken, hade
i detta fall högt uttalat sin skyldighet att icke bistå någondera
parten på dylik indirekt väg. Men nu hade Sverige icke ens er-
känt Kolumbia, och det understödde således hvad det var skyldigt
att anse som uppror mot en stat, med hvilken Sverige stod i vän-
skaplig förbindelse.
Svenska regeringen var dock blind för denna sida af saken.
Att den deremot ej varit alldeles blind för sakens politiska sida,
att tvärtom vår yttre politiks ledare, konungen och Wetterstedt,
kanske tämligen öfverlagdt och medvetet inlåtit sig på den brän-
nande frågan, synes oss mer än en förmodan, ehuru det är omöjligt
att af de få källor, som arbetet erbjuder, klart se, om skeppshan-
+) Vi anse ej nödigt att spilla ett ord på det föga hedrande sätt,
hvarpå saken hvitmenades. Redan då bedrogs ingen deraf. och saken
förblir densamma, ehuru med ett falskt namn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
