Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FILOSOFI. 219
Hos Rosenstein finner förf. väl en uppfattning af de bättre sidorna
i den åsigt han omfattade, men icke någon filosofisk originalitet.
Leopold visar sig i teoretiskt afseende såsom en moderat skeptiker,
som genom sin skepticism bereder sig tillfälle att antaga det, som
han ur praktisk synpunkt finner skäl att antaga. Det är inom det
praktiska området, som Leopolds sjelfständighet mest gör sig gäl-
lande. Den moraliska känsla, som de engelska moralfilosoferne och
Rousseau hade antagit, fattas af Leopold renare och mera samman-
hängande med de religiösa lärosatser, som hos honom framträda
såsom bevisliga endast ur moraliska grunder. Det är godheten,
förnuftet och rättvisan, tänkta i sin högsta fullkomlighet, som ut-
göra de högsta bestämningarna i det religiösa medvetandet likasom
i det moraliska. Äfven i samhällsläran röjer sig hos Leopold en
högre tendens. Särskildt framhåller förf. hans straffteori, i hvilken
han väl skiljer mellan den juridiska och den moraliska synpunkten för
uppfattningen af brott och straff. Inom samhällsläran likaväl som
inom etiken står dock Leopold bunden vid de Lockeska förutsätt-
ningarne, och till dessa återfaller han äfven efter hvarje försök att
lyfta sig upp öfver deras krets. Inom estetiken röjer sig hos Leo-
pold ingen tendens till lyftning öfver det lägre föreställningssättet.
Thorild delar med Rousseau den fantastiska naturförtjusningen och
tillika svagheten att icke hafva mycket annat än mer eller mindre
tomma former till medel att afhjelpa djupt kända brister. Detta
visar sig tydligast i uppställandet af förståndet, helsan och arbetet
såsom de trenne hufvuddygderna. Men det visar sig äfven inom
det teoretiska området, inom hvilket Thorilds sjelfständighet starkast
framträder. Maärkvärdigt är det utan tvifvel, att Thorild på ett fullt
bestämdt sätt yrkar, att det hela skall vara filosofiens hufvudföre-
mål, samt derigenom uttryckligen angifver det, hvartill man kan säga
att Rousseau, Herder och Lessing syftade. Ännu märkvärdigare må
det vara, att Thorild uppstälde bestämningar, i hvilka det helas
oändlighet yrkas. Men då detta hela till sitt innehåll består af
proportioner, märker man en formalism, som påminner om den
Pythagoreiska talläran. Inom estetiken utmärkas både Thorild och
Ehrensvärd genom sin lära om det i och för sig sköna såsom va-
rande ren harmoni. Hos Thorild är det estetiska intresset under-
ordnadt, hos Ehrensvärd framstår åter detta intresse såsom det do-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
