Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
31
Kamrarne och Beskattningsfrågan.
Den förändring i våra representativa former, som genom 1866
års riksdagsordning infördes, har blifvit framstäld såsom äfven in-
begripande en förändring såväl i konungs och riksdags förhållande
till hvarandra, som i riksdagens representationsafdelningars inbördes
förhållande. Detta påstående är så till vida oriktigt, att, likasom
ingen rubbning skett af de grundsatser, hvilka fått sitt uttryck i.
Regeringsformen i afseende på konungs och riksdags ömsesidiga
rättigheter, så har ej heller i och med den nya riksdagsord-
ningens införande någon ändring skett i representationsafdelnin-
garnes förhållande till hvarandra. Den jämlikhetsrätt vid frå-
gors afgörande, som tillkom de särskilda stånden, är bibehål-
lea för de båda kamrarne; likasom ock, i afseende på riksda-
gens verksamhet och sättet för ärendenas behandling, den stånds-
författningen tillhörande riksdagsordningen i de flesta delar blifvit
följd utan andra ändringar än dem, som varit föranledda af repre-
sentationens fördelning i två kamrar i stället för fyra stånd. För
båda kamrarne gemensamma utskott bereda de vigtigaste ärenden,
hvilka ock, så vidt ske kan, böra samtidigt föredragas i kamrarnes
plena, med lika beslutanderätt för dem båda. Den väsentligaste
omständighet, hvaruti nu gällande riksdagsordning afviker från den
gamla, är afskaffandet af de med representationens rätt beslutande:
förstärkta utskott, hvilka efter hvad i motiveringen till nu gällande riks-
dagsordning säges, tämligen allmänt ansågos såsom ettaf dåvarande riks–
dagsmachineris största lyten. Så snart kamrarne, efter gjorda försök
till sammanjämkningar, stanna i olika meningar och ej kunna blifva
om ett beslut i alla delar ense, skall frågan anses hafva för den
riksdagen förfallit, skiljaktigheten må hafva varit huru obetydlig som.
helst. Den utväg att i sådant fall åstadkomma ett riksdagens be–
slut, som :genom votering i förstärkt utskott förr erbjöd sig, är nu–
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
