Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
19
mycket beundrar Margareta och hennes verk, så blir domen i alla
fall densamma öfver det inhemska och utländska förtryck, hvartill
unionen slutligen missbrukades. Min uppfattning af upplösnings-
perioden och dess ledande män, Sturarne, är i hufvudsaken densamma
som eder (se min anmälan af Allens bok i Nord. Tidskrift för 1866);
’och jag tillåter mig fästa eder uppmärksamhet derpå, att, om äfven
Allen i denna fråga intagit eu föråldrad, ensidigt dansk ståndpunkt,
så finnas flere nyare danska historieskrifvare, som fullt uppskatta
den nationella betydelsen af Sturarnes och Sveriges sjelfständighets-
kamp (t. ex. Barfod, F. Hammerich . Ett sådant omdöme, som det
af Jörgensen (anf. af eder å 8. 261), utgör ett bedröfligt undantag
inom den nyare danska historieskrifningen. Detta bör sägas för
rättvisans skull. Af eder framställning får man ett helt annat
intryck.
Det har sålunda visat sig, att det för unionens historia verk-
ligen finnes en »felles nordisk synpunkt», om hvilken alla tre folken
kunna förena sig, eller åtminstone, att de ingalunda måste bedöma
denna historia »ur motsatta synpunkter». Det har faktiskt visat sig, att
svenska historieforskare förstå att uppskatta unionens tillkomst och
första skede, och att danska historieforskare förstå att uppskatta
Engelbrekt och Sturarne. Och äfven om någon olikhet alltid måste
qvarstå i afseende på de känslor, hvarmed Svenskar och Danskar
betrakta unionens senare skifte, så finnes dock i hvarje fall ett
unionelt minne, som vi båda kunna med samma glädje och erkänsla
ihogkomma: detta minne är slaget vid Falköping och drottning
Margaretas regering. .
Härmed bar jag bemött alla anmärkningar af någon vigt, och
jag kunde sluta. Jag kan dock icke motstå frestelsen att i sam-
manhang dermed egna någon uppmärksamhet åt edra allmänna hbhe-
traktelser rörande nordisk patriotism och nordisk historia. Ni varnar
för det misstag, hvartill den häfdatecknare skulle göra sig skyldig,
som såge »den nationella utvecklingens kärna och lifstråd i den
folkeliga slägtskapen allena» och derpå ville bygga en samfäld nor-
disk historia. Ni har rätt; den »folkeliga slägtskapen» allena be-
rättigar ingalunda till en dylik behandling af de tre ländernas histo-
ria, och vore detta den enda grunden, skulle »Norden» eller »Skan-
dinavien» i historiskt afseende ej blifva annat än en död abstraktion.
Men nu finnes verkligen något annat »felles» än blotta slägtskapen,
något mera än den gemenseamme folkanden in abstracto — det fin-
nes allt hvad denne ande i Nordens historia skapat: stordåd och
hjeltebragder, lagar och institutioner, vetenskapens och konstens mä-
sterverk, allt af beslägtadt skaplynne och naturligen hörande till-
hopa; det finnes en genomgående likhet i alla samhällslifvets och
kulturens yttringar, det finnes politiska beröringspunkter och för-
bindelser af alla slag samt hundrade vitnesbörd, att de politiska
intressena i grunden varit gemensamma. Det är detta Allen menar’
med sina sköna ord om >»Fellesånden, som hviler over det Hele,
og den Röst, som lyder gjennem Tiden» etc. — ord som Ni ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
