Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12
blefvo. lokala och synkretsen stängdes inom dalarnes bergväggar.
Nu frågas billigtvis: är det möjligt, och tänkbart, att en dylik na-
tionell upplösning kunnat så hastigt taga öfverhand, om folket va-
rit genomträngdt af ett verkligt nationalmedvetande, och är ej det
snabba förfallet det bästa beviset för min mening? Svaret torde
ej vara tvifvelaktigt.
Hvad slutligen Sverige beträffar, så har Ni sjelf erkänt, att
mitt påstående möjligen kunde gälla för detta land, såsom det se-
nast utvecklade af de tre, ehuru Ni visserligen endast med förbe-
håll gör detta medgifvande och anför flera instanser deremot. Att
tala om det Upsaliensiseka drottväldete nationella betydelse, synes
ej löna mödan; hur mycket det i nämnda hänseende betydde, vi-
sade sig bäst vid hedendomens slut, under Stenkilska, Sverkerska
och Erikska ätternas strider, under kampen emellan Svear och Gö-
tar. Denna kamp hade visserligen förlorat sin udd från och med
Karl Sverkerssons tid, men den djupt rotade motsatsen emellan
stammarpe kan ej anses fullt utplånad förr än med Folkungarnes
uppstigande på tronen; det var också först Magnus Ladulås, som
regelmässigt benämnde sig Svea och Göta konung, och hans rege-
ring har mer än någonting annat bidragit till landets konsolide-
rande. Korstågen till Finland egde utan tvifvel någon betydelse
i nationelt hänseende, men näppeligen en stor, ty dels inträffade
de temligen enstaka (100 år emellan det första och det andra, 50
år emellan det andra och det tredje), dels voro de visserligen ej
särdeles omfattande och utgingo hufvudsakligen från Svealand (Erik
den hel. var endast kon. i Svealand -— de svenska kolonisterna i
Finland följde Helsingelagen). — Kasta vi en blick på de inre
förhållandena i Sverige, så voro de ingenting mindre än gynsamma
för den nationella enhetens befrämjande. Landskapen voro skarpt
afsöndrade genom ofantliga skogar och ödemarker och stodo i myc-
ket ringa beröring med hvarandra, ja, det ena landskapets invånare
kallade det andras utländing. De hade intill medlet af 1300-talet
hvar sin lag, och ehuru 1347 en allmän. landslag var utarbetad,
så dröjde det länge innan den allmänt antogs, i Vestergötland ända
till 1388. Under sådana förhållanden, hur hade det varit möjligt,
att ett nationalmedvetaude kunnat mogna? Hvad skulle hafva fram-
kallat det? Här fans ingen stark, ärftlig konungamakt, ingen riks-
representation (valmötet egde föga betydelse), ingen nationell lite-
ratur, således intet af de moment, som i andra länder mest bidra-
git till enheten. Det fans visserligen en begynnelse till kunglig
förvaltning, det fans en helig allmännelig kyrka, det fans ett riks-
råd och en herredag, och inom dessa kretsar kan nog spåras ett
vaknande nationalmedvetande, ehuru uppblandadt .med allehanda
ståndsintressen. Men för folkets stora flertal funnos inga starkare
impulser, som kunde väcka den slumrande instinkten, de kände sig
utan allt tvifvel i första rummet såsom Upländingar, Dalkarlar,
Vestgötar o. 8. v.; Sverige rnåste för dem ha varit hufvudsakligen
endast en abstraktion, ett namn. Först när den gemensamma lag-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
