Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
564 SKÖNLITERATUR. EN PRISBELÖNT DIKT.
liggande stycke yttrat, att den i detsamma "funnit förtjensten af
en med reda ordnad plananläggning, af berättelsens anderhållande
liflighet, och af dess öfverhufvud lyckliga stundom yppiga enskild-
heter". Om nu Rec. i samtliga dessa punkter vågar hysa en från
Akad:s afvikande mening, kan det ej hjelpas, att skäl och grunder
måste fram, vare sig nu i demonstrativ eller beskrifvande form, Vi
välja den senare.
Först dock ett par ord om det rent formela af dikten, om
versformen, hvilken Akademien har funnit "”konstrik”". Må vara
att den är konstig med sina enkla femfotiga jamber och om-
vexlande flätade rim: sal-, bitter-, hal-, sitter-, emot- glitter-, hot-,
neder-, fot-, beder-, mot-, Eder o. s. v. i den vanligaste bout-rimé-
stil. Hvad det betyder, att denna versformens svårigheter af förf.
med lätthet "ofta blifvit besegrade”, förstå vi ej rätt, ty svårig-
heterna bestå väl hufvudsakligen deruti, att denna versform
» lätt kan blifva olidligt entonig, så att man vid genomtrampande af
omkr. 1,700 rader i oupphörligt samma kadenser slutligec blir
frestad falla in i småbarnsskolornas lästakt; och fordras derför
särdeles mycket lif, omvexling och uttryck i diktionen för att åt
densatnma förläna färg och behag. Men af alla svårigheter är det
denna, som vår förf. allraminst förmått öfvervinna.
Nu till diktens plan, liflighet och lyckliga enskildheter. Ridån
går upp för Kung Valdemar och Nils Guldsmed, som står och
pDbugar sig allt längre neder
sitt hufvud närmande intill sin fot,»
bedjande Valdemar om hämd på Visby stad och eldande hans begär
med en beskrifning öfver stadens omätliga rikedom. Nils Guld-
smed, borgare från Visby år 1361, är minst lika bevandrad i den
antika geografien som en Upsalastudent, ty han vet bland annat,
att rikedomar komma till Visby
»Från Indiens sagoland och Tigris stränder
Och från det land, der Memnons stoder ståp
och skarfvar rätt bra, när han säger, att skepp komma dit från
fjerran orter:
«från Bysanz, Nowgorod (!) och tusen andrap
samt lånar sina bilder från de grekiska poeterna, då han säger
om främlingen i Visby
pHan tror sig se Hesperiens jord så skönp —-
Kung Waldemar förklarar sig vid talets slut hafva fått lust att,
— — — pVisby skåda få ,
Och af vårt hvardagslif fördrifva ledan.»
Och sången slutar med kungens valspråk. "Så blir det väl
en dag i morgon äfven".
I Åndra sången framträder Ung-Hanses dotter, bedjande i Ka-
tarinakyrkan. Bakom henne står vid en pelare gömd en man,
för hvilken den sköna bedjerskan afsides yttrar sin afsky, emedan
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
