Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
H. TH. BUCKLE. i 559
personligheter icke hade kunnat blifva hvad de blefvo och verkat hvad
de verkade, om ej vorlden varit mogen för att taga intryck af deras
verksamhet; utan det nya är den öfverraskande slutsatsen, att alltså
var det icke Ceesar, Luther, Richelieu, Wilhelm III, Voltaire och
Napoleon, som verkade, utan ’"’tidsandan’’, "tidens ström", "de
menskliga tingen", "opinionen", "förhållandena", ete. Den förra
satsen kräfver ej lång bevisning, och insigten deruti har rodan för
längesedan framkallat det studium af samhällets allmänna tillstånd,
som nu mera är en oundgänglig fordran på hvarje häfdatecknare;
den senare satsen åter är intet aonat än en grof paralogism, emot
hvilken vårt förstånd genast uppreser sig. Det problem, som för
den historiska betraktelsen föreligger, är naturligtvis att angifva den
växelverkan, som eger rum mellan individen å ena sidan och mensk-
ligheten eller samfundet såsom ett helt &å den andra; men det kan
aldrig blifva någon riktig lösning af, om för beqvämlighetens skull
den ena faktorn helt enkelt elimineras och utan vidare sättes = O.
Vill man dessutom urgera denna veridsförklaring, så kommer man
snörrätt till ett resultat, som knapt tillfredsställer någon, allra minst
Buckle sjelf, hvilken ju, som man of facts" vill hålla sig till verk-
ligheter och icke till tomma hjernspöken. Hvad är det som
utvecklar sig i det som Buckle kallar mensklig utveckling? Det
är naturligtvis icke några sådana "moraliska personligheter’’, som
den idealistiska filosofieon gerna upptäcker i folken eller staterna
eller menskligheten; en slik tanke skulle Buckle endast förlöjliga.
Men det är icke heller individerna, ty om individerna utveckla sig,
så kan det ej rimligen sägas, att de äro utan betydelse för och
inflytande på utvecklingen i det hela. Nej, det som utvecklar sig
är "tiden’", "detallmänna tillståndet’ "förhållandena" och "de mensk-
liga sakerna’’. Men hvad hafva vi nu här såsom subjekt för ut-
vecklingen? Tillstånd, förhållanden, omständigheter, tiden, händel-
sernas ström, m. m. hvad är allt detta, annat än abstraktioner,
som vårt lilla fattiga förstånd skummar af den lefvaude verklighetens
yta? De skulle ju ej existera utan dem, som äro i tillståndet, omståndig-
heterna, förhållandena, tiden, händelserna; och hvad göra vi annat, när
vi tala om sådant, än abstrahera bort vår tanke ifrån hela den oänd-
liga mångfalden af de lefvandes lif, för att fästa den blott vid de
och de sidorna deraf, som då sammanslås under vissa allmänna ru-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
