Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
500 DET POMMERSKA KRIGET OCH FERSENS MEMOIRER.
görande. Men rådet vågade icke gå ifrån tjenstebetänkandets låga
ståndpunkt, vågade icke befordra någon utom tur, på sin höjd gifva
en och annan karakters-fullmakt. Ordenstecken och gratifikationer,
så vidt de knappa penningtillgångarne medgåfvo, syntes rådet vara
de lämpligaste belöningarne, de der icke kunde ådraga det något
tilltal af sekreta deputationen vid en kommande riksdag. Lantings-
hausen hade på det varmaste förordat J. M. Sprengtporten — se-
dermera en hufvudperson vid statshvälfoingen 1772 -— hvilken ej
blott såsom Fersens adjutant vid eröfringen af Wollin utan ock vid
dere andra tillfällen hade ådagalagt ej mindre rädighet och fält-
herre-anlag än djerfhet och mod. ’"Sådane genier", skref Lantings-
hausen"”, äro rara och böra sättas i tillfälle att gagna det allmänna;
uti en annan tjenst än Sveriges torde han redan hafva varit gene-
ralsperson, i stället för att han nu tjenar med kaptens fullmakt
utan lön". Han begärde åt honom majors fullmakt och lön. Full-
makten fick han, men icke lönen; i stället Svärds-orden och en
liten penningbelöning. Så äfven andra. Bland dem, som voro re-
kommenderade till belöning, befann sig ock Fr. C. Sinklairc, öfverst-
löjtnant i Hessisk tjenst och kapten i den Svenska, en man som
sedermera blef mycket betydande såsom partigängare vid riksdagarne ;
han hade af alla öfverbefälhafvarne blifvit högligen berömd, var
dessutom om hösten 1739 svårt sårad, så att man tviflade om hans
vederfående. Han hugnades af regeringen med en öfverst-löjtnants-
fullmakt. Häröfver uppstod mycket knot i arméen; en mängd ma-
jorer ansågo sig härigenom "prejudicerade". Åt några som verk-
ligen visat prof på duglighet, t. ex. de Carnal, som ledt det tappra
försvaret af Fehr-Bellin om hösten 1758, utfärdades då likaledes
öfverste-löjtnants-fullmakter af samma datum som Sinklaires; men
vid alla gjordes det förbehåll, att dessa fullmakter icke, när fråga
blef om verklig befordran, skulle vara äldre majorer till förfång.
Ej blott i afseende på befordringsväsendet hade regeringssättet
bland krigsbefälet alstrat vanor och föreställningar, som med en
god krigar-ande voro oförenliga. Öfverbefälhafvarnes, i synnerhet
Ungern Sternbergs och Hamiltons, vana att hålla krigskonselj för att
öfverlägga, i synnerhet om man kunde lyda regeringens föreskrifter
eller icke, var en dålig reminiscens från sekreta utskottet. Höpken,
med de finska krigskonseljerna i lifligt minne, hade sökt förebygga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
