Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DET POMMERSKA KRIGET OCH FERSENS MEMOIKER. 495
turen söka att draga någon med rikets säkerhet förknippad fördel
och nytta". Såsom man ser, äro ordalagen sådane, att man cfter
utgången kunde gilla eller ogilla hvilket beslut som helst; sekreta
utskottet ville bibehålla freden, men det ville också nyttja kon-
junkturen till rikets tillväxt. Rådet kunde icke inför någon dom-
stol vältra från sig på sekreta utskottet ansvaret för en krigsför-
klaring, och det så mycket mindre, som sekreta utskottet icke ägde
laglig makt att lämna rådet fria hinder dertill; mon rådet hade åt-
minstone i svaret på sekreta propositionen en säkerhet derför, att
det parti, som herrskade i sekreta utskottet 1756, icke hade något
emot ett krig, i fall det lyckades, och att i sådant fall och om
samma män finge makten vid följande riksdag, rådet skulle finna
en lätt absolution för krigsförklaringen utan ständernas vetskap.
Knappast torde derföre de ledande männen inom sekreta utskottet
kunna frikännas från delaktighet i det ansvar, som drabbar rådet
men hvilken del Fersen personligen har deri, kunna vi icke veta;
väl har han såsom landtmarskalk undertecknat svaret på den se-
kreta propositionen, men den egentliga författaren dertill var Ulrik
Scheffer, i vissa delar samrådande med den fransyska ambassadören.
Ej mindre än sjelfva krigsförklaringen synes det förtjena klan-
der, att rådet, sedan den snabba seger, som man väntat, uteblef
och de franska subsidierna begynte afknappas, i tre år fortsatte
kriget utan att sammankalla ständerna för att genom dem få medel
till dess kraftigare utförande, utan i stället sökte skaffa sig tillgån-
gar genom lån, hvilka nästan alla togos i banken och utgingo i
pappersmynt, som icke inlöstes. Dessa medel voro otillräckliga att
fylla krigets kraf, men tillräckliga att störta det redan förut för-
virrade myntväsendet i ohjelplig villervalla och att betunga statsverket
med en odräglig skuldbörda. Det är dock lätt att se, hvad som
afhöll rådet från att kalla ständerna: hvarje år hoppades man, att
konungen af Preussen skulle duka under, att hans krafter skulle
vara uttömda, och att Sverige då, om det blott nödtorfteligen stod
qvar på krigsskådeplatsen, skulle få vara med om att skifta bytet;
hvaremot man förutsåg, att ständerna, om de sammanträdde, medan
kriget varade, icke skulle mötas vid godt lynne, och att riksdags-
öfverläggningarna hvarken inom eller utom landet skulle stärka re-
geringens kraft. I sistnämda afseende delade Fersen alldeles rådets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
