- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / 1872 /
444

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

444 HURU BÖR EN BKALD ÖFVERSÄTTAS.

auktoritet. Vi påpeka slutligen att ur endast 39 af de 156 sonetter,
som legat framför oss, alla anledningar hämtats till de ogillande
omdömen, som i det föregående fälts, och erkänna vi vår åsigt vara
att sonetterna i allmänhet äro väl, många mästerligt öfversatta.
Till sist några ord om versifikationen.

Man måste hålla öfvers. räkning för den ledighet med hvilken
han tillåtit sig att ofta afbryta den jambiska rytmen, som på läng-
den blir enformig, allrahelst i italiensk vers. Det börjar alltmera
inses, att man vid efterbildningen af skalder äfven bör söka efter-
likna deras versifikation, och det af en blind antikvurm förestafvade
påståendet (hvarför vi aldrig sett några grunder uppgifvas), att vårt
språk skulle snarare låta sig betvingas af det grekisk-latinska me-
tersystemet — hvarifrån det är principielt åtskildt, i det detta hvi-
lar på qvantitet —, än af de moderna sydeuropeiska språkens —
med hvilket det är principielt beslägtadt, i det dessa hvila på
accent —, börjar, som man bör hoppas, att gifva med sig. En
tonvigt sådan som den på "hur" i följande vers: "Så gör din skyl-
dighet: hur, lär dig jag", vore också ohållbar enligt det antika
dipodisystemet, der endast udda, men icke jemna jamber få utby-
tas mot spondeer. Vi tro dock, att accentfriheten efter Sh:s före-
döme kunnat af öfvers. utsträckas ännu längre än hvad som skett.
För öfrigt anteckna vi, att trestafvigt rim (ital. rima sdrucciola)
förekommer, dels med, dels utan öfvertalighet i stafvelser (66, 121,
85); åtminstone för det senare kan öfvers. stöda sig på föredöme
hos Sh. (62). En sådan öfvertalighet som beror på en daktylisk
fot inuti versen: "På Helenas kind all konstens tjusning sätt”
(53, jfr 113), är allt annat än italiensk, men väl Shakspearisk:
The lovely gaze where every eye doth dewell (5); ett kort e mel-
lan konsonanter halkas lätt öfver, både i ong. och svenskan. Slut-
ligen märker man äfven assonans i st. för rim. "af dig" motsva-
rande "gaf mig” (115), jämför Sh. 61, open motsv. broken.

JIE JE 0

ms —— Ls 0 -e «.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:15:25 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1872/0448.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free