Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
436 HURU BÖR EN SKALD ÖFVERSÄTTAS.
föga möda förändras så mycket, som den nya ordställningen fordrar.
Våra anföranden kunna synas talrika, men att de äro långt ifrån
uttömmande, finner man deraf, att ännu il, 4,5, 12, 13,16, 18, 20,
21, 23, 27, 30, 31, 32, 33, 35, 36, 37, 38, 39, 40, 43, 44, 45,
46, 48, 51, 52, 54, 62, 67, 70, 71, 72, 74, 78, 83, 90, 94, 95,
104, 108, 111, 126. 133, 138,140, 142, 145, 147, 150 och kan-
ske i ändå fler af Sh:s. sonetter retoriska figurer af flera slag före-
komma, hvilka svårligen alla äro oöfversättliga.
Så mycket om de af öfvers. icke återgifua qvickheterna. Om
de återgifna är intet annat att säga än att erkänna, det de ofta
nog äro med stor sorgfällighet utförda. Endast en sak vilja vi
uppehålla oss vid, nämligen hvad vi ville kalla det ideala witzma-
keriet på öfversättningens gebit. C. A. Hagberg, som är märkvärdigt
stark i denna konst, har lemnat mästerliga prof t. ex. i sin försvensk-
ning af Hamlet, V, 1. För paronomasien är det vanligen blott af
vigt, att en ljudlikhet förefinnes, men likgiltigt i hvilka ord eller
stafvelser den sättes; witzens ideala återgifvande är då, att sjelf-
ständigt anbringa densamma. Det är af Nyblom lyckligt gjordt t.
ex. i 6, der ordspelet ligger i "käril", jemfördt med "kärlek",
hos originalet åter i treasure, nyttjadt som subst. och verbum. —
Men den ideala witzen kau ock vara sjelfikapad. och den i det
föregående som berättigad antagna friheten, att rikta uttryckets för-
råd utan direkt anledning hos skalden, inträder dermed redan här.
Exempel på alldeles fritt tilldiktade figurer ser man ock hos i fråga
varande öfversättare. Äkta Shakspearisk är antitesen "mörkret
ljust" (27). Sista raderna af 28, der den ursprungliga klangrikedomen
af öfvers. blifvit förstärkt till follständig symmetri, må tillika tjena
som profbit på, huru väl han förstår att afsluta en sonett:
»Men dagen dagligt gör min längtan längre,
Och natten nattligt sorgens trångmål trängre».
I 47 är ganska lyckligt, om med afsigt veta vi icke, ett app-
repadt rimspel mellan "tankar" och "vankar”". Andra paronoma-
sier: "troende dig trogen" (93); "skammen — lik en mask gömd
i en rosenknopp, ditt ryktes knoppning hotar att förstöra" (95).
Innan vi lemna tankelekens område, måste vi omnämna två
sonetter (135, 136), som uteslutande få sitt intresse från en sådan
lek, och der vi måste anse att öfvers. bar i grund misslyckats —
något som han sjelf erkänner i och med det han förklarar, att hans
öfverflyttning’" alls icke gör anspråk på motsvarighet mot originalets
lek med ljud, utan meddelas blott för att ej lemna en lucka isam-
lingen". En "lek med ljud” är likväl af öfversättaren försökt, och
det misslyckade ligger icke så mycket i dess otillräcklighet, som
fastmer i frånvaron af hvad som utgör sjelfva pointen i dessa s0-
netter, nämligen den åsyftade dubbeltydigheten af namnet Will.
Skulle emellertid denna tvätydighet vara alldeies "oåtergiflig" på
svenska? Svårigheten ligger naturligtvis deruti, att svenska språ-
ket icke eger något substantivum "villf, motsvarande engelskans.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
